Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I väntan på fru K

/

Annons

Mycket korkat flyter upp i kulturen de här dagarna – dagarna före timmen K som i kulturutredningen.

Hur ska det går för oss, frågar kulturens arbetare. Hur blir vår framtid, frågar man på teatrarna.

Och innan den sjösätts, den där utredningen, som alltså är en utredning, inte beslut, flyter korkar upp.

En är tanken som ett folkpartistiskt kulturkorkarråd – förlåt kulturborgarråd – kommit på, nämligen att slå samman Dramaten med Operan.

Bägge är centrala kulturinstitutioner – vilket är oerhört viktigt också för oss i landsorten. Några av kulturens mest lysande toppar har varit chefer på scenerna genom åren.

Samarbete finns teatrarna emellan, det kan vara att regissörer går över Kungsträdgården och gästar den andra. Men inte samarbete av det dagliga slaget. Man arbetar på olika sätt, har olika inriktning; bägge behövs.

Det vore naturligare om Dramaten samarbetade med blomsterhandeln intill. Med den har vi större samarbete än med operan, lär Marie-Louise Ekman, den nuvarande chefen, ha sagt i en snillrik replik.

Men det är klart att det kliar i siffernissarnas fingrar.

Tänk att få sätta något konkret bakom den där svårstavade synergieffekten. Den som så sällan infinner sig, fastän man så ofta rabblar dess mantra.

Ser vi nya ting i den här vägen även när det gäller vår teater?

Jo, det finns tecken.

Landstinget får inte ihop någon hållbar majoritet. Vad sker när den infinner sig. Hur mycket slantar finns då över till Folkteatern?

Och när de nya storregionerna kommer? Man ska ju utveckla Axel Oxenstiernas gamla visioner med en ny regionindelning. Uppsala, Falun och Gävle med sina uppland blir trillingar.

Det är lätt att föreställa sig hur de siffertokiga börjar rita och kludda på nya kartor. Central förvaltning – samarbete! – för alla dessa tre teatrar, Upsala stadsteater, Dalateatern och Folkteatern i Gävleborg?

Nej, inte i dag, och jag väcker nog ingen björn med att tänka i de här banorna. Det tänks nog redan så det knakar i alltför många banor. Man kan också jämföra med hur det är på tidningsfronten...

Nej, inte i dag, men på sikt?

Redan nu är det ekonomin som styr på Folkteatern. Uppsättningen i gasklockan (som man tidigare talade om) blir inte av i vår. Pengar saknas.

Vi får vänta tills midsommaren kommer till Järvsö. Spel i Gasklockan först nästa februari, 2010.

Andra satsningar nu. Mer långsiktiga, kanske småskaliga, mångkulturella. Men intressanta, det ska sägas.

Jag minns hur det var när teatern startade på allvar. På 80-talet när hjulen snurrade. 1983 var man 50 anställda. 52 år 1985. I dag är man 26, det är en halvering.

Flera stora produktioner per år är minnen blott. Man får anpassa sig till kostymen.

Allt förändras, kan jag föga originellt konstatera.

Mer läsning

Annons