Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I vars trådar presidenten sprattlar...

Fråga inte vad staten kan göra för dig, fråga dig vad du kan göra för staten. Lasse Ekstrand känner trötthet efter valet i USA och undrar om man verkligen kan forma sitt eget öde.

Annons

Man har inte kunnat undgå att höra om det amerikanska presidentvalet, även om man som undertecknad aldrig röstar. Och skulle nog räknas till de politiskt apatiska. Ett bekymmer för valforskare som Sören Holmberg. Även politikerna. För de vet ju inte var de har oss soffliggare.

Pådraget har varit stort i svenska medier. I går hörde jag Britt-Marie Mattsson med affekterad stämma rapportera.

President Eisenhower varnade för ”det militärindustriella komplexet” i USA. Sociologen C Wright Mills försökte identifiera ”makteliten”. De som i själva verket och bakom kulisserna styr, i vars trådar presidenten sprattlar. Oavsett politisk färg. Och hur retoriskt väl skickad han – alltid en han – än är, som den nu omvalde Obama.

Med vackert klingande ord som ”change” och annat. Tomma på innehåll. Utan förpliktelser.

Lite av en politikens Raskenstam över honom. Och många i det amerikanska, föga upplysta folket köper det.

Men många gör som jag, röstar inte. Vänder politiken ryggen. Inser att ingenting kommer att förändras. Kapitalet styr, presidenten styrs. Fattigdom och arbetslöshet försvinner inte, trots de fagra orden. Det gigantiska ekonomiska underskottet består.

USA tappar mark mot Kina, den nya supermakten. En sjunkande kontinent, samma öde väntar många städer som det brandskattade Detroit.

Utrikespolitiskt har Obama visat att han går i hökarnas ledband. Sveket mot Palestina är kanske det värsta.

”Fråga inte vad staten kan göra för dig, fråga dig vad du kan göra för staten.” Ungefär så kom det snabbt från den omvalde. Vi har hört det förr.

Den amerikanska (mar)drömmen – detta ideologiska fantasifoster – hålls vid liv. Att man på egen hand – bortom fackföreningar, politiska sammanslutningar och välfärdssamhälle – kan forma sitt eget öde.

Ensam är stark.

Och folket går på det, om än inte alla.

Hur var det Marx träffande uttryckte det? Falskt medvetande.

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons