Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idrotten bortglömd på idrottens gata

/
  • Här, där tre idrottspalats kommer att stå på parad, hade det varit självklart att hedra Gävles idrottshistoria.

DEBATT: Varför uppmärksammas inte Gävles idrottshistoria? frågar sig Ulf Kriström i en debattartikel som kritiserar projektet kring offentlig konst vid Gavlevallen.

Annons

* Gefle IF är Sveriges äldsta idrottsförening om man bortser från någon enstaka specialgrensförening.

* Gefle IF hade Sveriges bästa fotbollslag i slutet av 1890- och början av 1900-talet.

* Brynäs IF är den enda förening som utan avbrott spelat i ishockeyns högsta serie sedan 1960.

* Gefle IF har under alla tider varit en av Sveriges främsta friidrottsföreningar med en osannolik topp på 1940-talet då klubbens medeldistansare till och med var bäst i världen.

Se där några exempel på Gävles ledande roll i den svenska idrottshistorien.

Det finns många fler. Gästrikland har alltid varit ett ledande bandydistrikt, och Gävle hade länge två elitklubbar: Huge och Forsbacka.

Längre tillbaka hade vi konståkare av världsklass, och Gävle har varit bra i brottning, boxning, isracing och en massa annat. Jämnstora städer har alltid sneglat avundsjukt på oss.

Läs mer: Unik konstsatsning vid Gavlehov

Ändå har Gävle sällan haft idrottsplatser och arenor som kunna mäta sig med de finaste och mest ändamålsenliga. GIF:s fotbollslag hade till exempel ingen hemmaplan när de utklassade Djurgården och AIK på Robert Carricks tid.

Nu har vi fått en arenastad som tål en jämförelse med det mesta i landet. Och ännu bättre blir det när den nya multisportarenan snart står klar.

Då kommer tre mäktiga arenor att stå på parad längs den gata som tidigare hette Idrottsvägen och nu Gavlehovsvägen. Ishockey, fotboll, multisport (främst innebandy och friidrott).

När det byggs nya offentliga hus finns det en regel som säger att pengar till ett värde av en procent av den totala byggkostnaden ska avsättas för utsmyckning.

I Gävle har Konstcentrum ansvaret för att välja ut rätt objekt till detta.

Konstcentrum är den institution som tidigare försett oss med verk som Priapos trädgård vid den västra utfarten (vid Teknikparken) och den ungefär lika rosafärgade skulpturen intill Max vid Norrtull.

Det naturliga skulle ju här ha varit att man då funderar över vad byggnaderna ska användas till och i första hand försöka hitta objekt med anknytning till verksamheten.

Det naturliga skulle ha varit att gräva i historien och upptäcka att det hade varit självklart att binda ihop Gävles stolta idrottshistoria med morgondagens idrottsliga aktiviteter i det nya området.

Kanske en serie skulpturer över stadens främsta idrottsledare eller aktiva.

Kanske informationstavlor inne i anläggningarna för att påminna och hedra.

Det naturliga skulle inte ha varit att hitta en konstnär någonstans i Europa som inte har en aning om Gävles idrottshistoria och kanske inte om idrott över huvud taget.

Men det var vad Konstcentrum gjorde. Vad detta kommer att utmynna i verkar ingen veta något om, vi får sväva i ovisshet, knäppa händerna och be ödmjukt om att det i alla fall inte blir något som går i rosa.

Jag hade hoppats att den nya politiska ledningen skulle ta tag i den här frågan. Att alliansen skulle ta Konstcentrum i kragen, bryta kontraktet med den upphandlade konstnären och försöka rädda situationen för att göra Gävleborna glada.

Väljarna alltså.

Jag har personligen jobbat för att få fram pengar på annat sätt för att kompensera för Konstcentrums brist på kreativitet men har bara delvis lyckats. GDJ-fonden har välvilligt ställt upp men är uppbunden av andra åtaganden och har för tillfället inte de resurser som behövs för att fullfölja mina ambitioner.

Nu hoppas jag på detta sista försök att väcka politikerna.

Annons