Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klockan klämtar för dig

Annons

Hemingway hade kläm på när klockan klämtade för Europa. Precis som den klämtar för EU de här dagarna.

Den heroiske författaren var under trettiotalet alltmer uppmärksammad. En världskändis, böckerna i stora upplagor, långa artiklar i de mondäna tidskrifterna.

Han satt ute på Key West när trettiotalsidyllen sprack – om den nånsin funnits. Det spanska inbördeskriget stod för dörren.

Hemingway engagerade sig ögonblickligen för regeringssidan i Spanien, mot fascisten Franco. Bidrog med egna medel, lånade penar, fixade insamlingar. I slutet av 1936 hade han fått in 40.000 dollar till utrustning av ambulanser och läkemedel för regeringssidan. Han for dit som korrespondent, var där i fyra olika omgångar. I reportagesamlingen ”Hemingway var där” har han mycket initierat berättat om sina intryck.

Mycket medkännande är ”Ett nytt slags krig” från 14 april 1937. Allra roligast i sin eleganta satir är ”Utvädring av initierad rapport” från 22 september 1938 om den påstådda terrorn i Madrid.

Sen i mars 1939 när de demokratiska Spanien tvingades ge upp kampen mot fascismen började Hemingway sin största satsning, romanen ”Klockan klämtar för dig”.

Han skrev den på 18 månader, började på Cuba fortsatte i Sun Valley, Idaho och avslutade den på Cuba följande sommar. Den kom ut 1940, filmades sen med Cary Cooper som den unge frivillige amerikanen Robert Jordan och med Ingrid Bergmans som Maria. Stor succé.

Titeln hade Hemingway lånat från den engelske 1600-talsskalden John Donne, ett slags tidig förmodernist och barockpoet.

Donne talar om att ingen människa är en ö i sig. Nästan vackrare på gammal fin engelska: ”No man is an Island, entire of it selfe”.

Varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av Europa. Varje människas död förminskar oss, ty vi är inneslutna i mänskligheten: ”och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig”.

Det är precis så här jag ser Europafrågan. Ju mer man lär sig om vår världsdel ju mer problem ser man. Hur ska vi nånsin kunna lösa dem? Klimatet, invandringen Kanske går det inte. Det enda vi vet är att vi måste försöka så att vi undviker nya krig. Och att då ingen annan väg än samarbete finns.

Det är inte egna fördelar vi ska söka – även om man kan tro det om man lyssnar till den eländiga EU-debatten. Det är det gemensamma. Insikten att vi med John Donne och Hemingway inte är en isolerad ö utan en del av Europa.

Och så finns det kandidater som söker en plats i Bryssel, fast de är emot hela EU!

Sånt fattar inte jag. Eller hur du kan rösta på en sån kandidat i dessa dagar, när klockan klämtar för dig.

Mer läsning

Annons