Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birger, nu är Hedesundacirkeln sluten!

/

John Birger Forsberg, en gång blev du riktigt irriterad på mig. En enda gång och det var när jag i en text hade placerat din uppväxt i Kjessmansbo i stället för Kerstinbo.

Annons

Det glömmer du inte:

– Men Sanna, det går väl inga tåg förbi Kjessmansbo?!

Nej Birger, naturligtvis inte och hur kan man ta fel på någonting som har med dig att göra?

Du är ju som tågen, aldrig i tid och alltid i din egen tid.

Men i dag fyller du 90 år. Man pratar om åtta decennier konst.

Du ÄR åtta decennier konst.

Det känns, kan jag tala om för dig, när man kliver in i huvudbyggnaden på Skaparbyn i dag. Du kan ju inte vara med, men man ska försöka plocka upp dig från Stockholm via Skype. Internetbaserad kommunikation, du vet. Du är väl uppdaterad?! Det brukar de som hela sitt liv vågat leka och experimentera, släppa kontrollen, vara.

Det var ett tag sen vi sågs, Birger. Då hade du drabbats av en orättvis stroke och låg till sängs men togs om hand, som vanligt, av vänner mitt i Hedesunda.

Vi åt choklad och pratade konst,

Carl Kylberg alldeles säkert! Du känner hans familj, din kontaktyta är ju oändlig. Eller om det var om Georg Suttner, din årsbroder och goda vän. Honom kan du inte hylla nog, du har ju, trots din lekfullhet aldrig varit mycket för att lyfta fram din egen konst.

”Att få honom stanna till vid sitt skapande är ett dagsverke”, har jag skrivit om dig. Trots att du var ett underbarn. Ritade hästar och blev vid 15 års ålder illegalt insläppt på aftonskola i Gävle och upptagen i den legendariska Brynäsgruppens krets. Tecknade modell med Gustaf Höglund, Bengt Eklund, Bertil Lundqvist, Sven Olov Olsson. Du som både gått konstfack och konsthögskolan, för säkerhets skull. När jag konfronterade dig sa du: ”Det tar fem år att gå i skolan och fem år att komma ur den.”

I dag är du huvudperson. Assoluta.

Det var du också när vi gav dig GDs kulturpris 1997. Blomsterhandlaren fixade blommor med en trähäst i och vi träffades på Konstnärshuset i Stockholm, mark lika jungfrulig för både dig och mig, jag som kvinna och du som nykterist – här var kvinnor förbjudna medan spriten flödade. Vi åkte tunnelbana till Konstfack, nästgårds med Gärdet och alla Drakfesterna – ditt påhitt!

På Konstfack undervisade du i 30 år, känd som en av de lärare som kunde prata med eleverna under de oroliga åren på slutet av 60-talet.

Vi gick genom lektionssalarna, grafikverkstaden... minns du? Alla skulle heja och prata, vi satte oss i matsalen och pratade konst.

Och Kairo, om hur du lyckades få Egyptens ambassadör till Hedesunda. Du planerade din 51a resa, med svenska turister, till Egypten. Man kan sväva över paniken.

Tio år senare kom ”Från vaggan till graven”, din stora, fina retrospektiva utställning på länsmuseet. Då hade vi, du och jag och fotografen Gun Wigh, samma år, i mars, klafsat omkring i smältsnön vid Skaparbyhusen. Vi pratade om vad du skulle vilja skulle hända med byn och du visade oss hur mycket som fanns ovisat i hemmahuset i Hedesunda. Du var på väg på din 58e resa till Harrania.

Och nu Birger, den här nya utställningen på Skaparbyn. Den är alldeles, alldeles underbar. Omsorgsfullt urvald och hängd av Regina Mucwicki Mabrouk och Stefan Öhrman.

Här finns allt som är du som konstnär, teckningen, grafiken, målningarna, hästarna, ungdomsporträtten – ett märkligt med hatt jag inte sett förr – dataförsöken och de Warholinspirerade trycken från New York. Och en särskild plats för, som Stefan Öhrman uttrycker det, ditt kanske största verk: Hedesundavävarna. Dessutom ryktas det om en alldeles färsk målning, en HEL målning – du målade ju bara halva efter stroken – som kommer att finnas på plats till vernissagen. En målning du”fyllt i”.

Utställningen, som borde bli permanent, är beviset, bekräftelsen, tecknet på att du, Birger, och kamraterna Wissa Wassef och Ralph Erskine – sånt irriterande smolk i ögat att ni alla är män!;) – hade rätt.

Den innebär att allt det du någonsin trott på har materialiserats. Den visar att konsten som du ser den verkligen är möjlig: Konsten som fri, människokärleken manifesterad i linjerna i husen på Ön, en tillåtande pedagogik som satte sig i vävarna – ”ett annat slags rikedom”, så uttryckte du det, Birger.

Den visar att det inte är längre än en vävram mellan Hedesunda och Harrania och att byggnadslovsritingar kan modifieras när allt står på plats.

Nu är cirkeln sluten – Hedesunda, Kerstinbo, Harrania och Hedesunda igen – och samtidigt så öppen den kan bli.

Fotnot: Vernissage, invigning och tårtkalas i dag, kl 14

Mer läsning

Annons