Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blanketter är alltid otäcka

/

Med handsklädda, försiktiga fingrar får vi bläddra i boken. Praktverket liknar en lagbok.

Annons

Vi får hejda reflexen att riva ur dem när vi inser vad det är – handbundna visumansökningsblanketter till alla världens länder.

Krocken är omedelbar. En bok är en vänligt sinnad pjäs där vi tänker oss förströelse och kunskap. Frågor kan se så olika ut.

Blanketter är alltid otäcka.

Ju mer vi bläddrar desto större blir klumpen i magen. Får man verkligen veta något om någon med såna här frågor? Är det relevant om ett förhållande är stabilt? Om man anser sig själv vara ”en person av god karaktär”? Svarar verkligen terroristen ”ja” på frågan om han är medlem i nån terroristgrupp?

Vi ser hur en människas hela liv och förtvivlan kan reduceras till ett papper där hon måste knäcka ”stanna”-koden.

Grenada har bara ett enda formulär till ansökan – hur stor är chansen att få stanna där?! New Zealand har en bunt – är det ärligare?

VI vet inte. Hur ska vi kunna veta, det närmaste blanketter vi kommer är föräldrapennningens eller bonuskortets.

Här handlar det om att fylla i för sitt liv.

För sitt och sin familjs.

Det är obehag i praktfull förpackning och gör Meriç Algün Ringborgs ”bok” lika fullkomlig som avslöjande.

Mer läsning

Annons