Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christinas energi

/

Hur ser konsten ut från insidan? Det här är andra artikeln i serie som berättar om ­konstens byggen. Sanna Wikström har valt ut en serie verk i olika tekniker.

Annons

Tillsammans med konstnärerna berättar hon om klanger och kompositioner, del och helhet.

I dag funderar vi på vad som är en upplaga (issue) framför Christina Wannbergs Another Big Issue.

.................

Det är nåt med Christina Wannberg och gigantiska metallkonstruktioner. ”Another Big Issue” är nummer ett av fyra.

Varför dessa linjer ideligen blir motivet kan hon inte riktigt säga, bara att det är fem år sen hon började ställa ut ”elstolpar”.

– Det blir ofta så flummigt att prata om det. Men kraftledningar och energi, det hänger ihop. Jag tycker de är häftiga, snygga på nåt sätt. Mycket grafiska.

Sen grupperar hon sina bilder och ser ett mönster, vissa foton poppar ut och hon försöker ignorera dem. Det går i perioder, säger hon. Samtidigt känns de som ögonblicksbilder, som en ny bild varje gång.

Hon medger att hon älskar den röda färgen:

– Den är helt fantastisk, jag har använt den ofta och vill göra mer i den. Den är lite farlig, men egentligen ingen favoritfärg utanför konsten.

Hon letar dubbelheten. Det som utstrålar kraft, här bokstavligen i vajer efter vajer, men lätt kan brytas ner till att handla om sårbarhet, att blöda...

– Vi skulle inte klara oss en enda dag om hela systemet gav vika, eftersom vi litar så på det, säger hon.

Vad är det med grafiken? Förutom att den är en gammal, beprövad, manlig teknik?

– Den erbjuder sådana oändliga möjligheter, men den används till massproduktion. Jag kan inte göra 120 exemplar av ett verk! Jag måste alltid lägga till något litet...

Vad kommer titeln ”Another Big Issue” ifrån?

– När jag bodde i Cardiff mötte jag ofta de som sålde ”Big Issue”, Englands ”Situation Sthlm”, och det där fastnade i huvudet. Det är en bra fras. Den får en att tänka – det här är en annan ”big issue”,

Är det ett politiskt verk?

– På ett sätt, även om jag inte tänkt så från början. Jag tycker ju verkligen att man kan ifrågasätta många av de strukturer som finns i samhället.

Förlorar motivet nåt när man sätter det i emaljen?

– Det kan förlorar lite i skärpa, om ugnen är för varm. Man vet aldrig och man kan bara göra om till en viss gräns.

Med emaljen är det just det, säger hon, själva processen. Man bränner flera gånger, lager på lager.

– Man har ganska bra koll först. Mot slutet kan man inte kontrollera resultatet alls.

Hon har ett komplicerat förhållande till det alltför perfekta.

– Och om det nån gång blir snudd på perfekt, är jag genast där och gör så att det inte blir det. Det är som en tvångstanke! Perfekt är liksom inte jag.

Är du nöjd med ”Another Big Issue”?

– Den blev som jag hade tänkt, lite mörkare, lite skitigare, samtidigt tydlig. Den här sviten är klar, men man kan säkert fortsätta från en annan utgångspunkt.

– Det skulle kunna bli ett ypperligt textiltryck.

Mer läsning

Annons