Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är nåt med Torsåker!

/
  • Verk av Pia Ulfendahl, Cina Autio & Annette Segerberg, Annelie Krantz, Åsa Eriksson och Kristina Jansson.

För vilken gång i ordningen går jag igenom den här fantastiska, bråkiga trädgården?

Annons

Getingarna surrar kring knäna och dofter blir stundtals till lukter (kor nära), men för varje år blir Hönshusets trädgård både buskigare och mer inbjudande, hur är det möjligt? En oas, skulle jag skriva om det inte lät så töntigt.

I år känns det till och med som om verken vuxit ihop med trädgården, införlivats nästan platsspecifikt. Inte så att man inte lägger märke till dem, tvärtom visar de samtidigt upp stor spännvidd.

Bara kvinnor i år också, kul! Oerhört välgjorda, sakrala stundtals i sin stillhet, är Kristina Janssons skulpturer på temat djur och Pia Ulfendahls Pollenbollar i porslinslera är udda och lika välgjorda som Elisabeth Bergs vackra keramik”tavlor” med Linnécitat. Roligast är Åsa Eriksson som kraschat en Volvo rätt ner i bersåns bladverk!

Jobbat ihop har Cina Autio och Anette Segerberg gjort, en livsväv ringlar sig genom gräset. Det som börjar försiktigt tilltar när allt fler minnen fastnar i flätverket, jag kommer att tänka på Sex Pistoldesigern Vivianne Westwood som sydde sig en riktigt, riktigt lång långkjol för att hon ville se vad som fastnade i den efter en promenad genom London... Här möter vi ett porträtt, ett dockhuvud, ett par runda glasögon där svärtan tar vid. Kvinnoarbetet upphöjt och ett riktigt feministiskt konstverk.

Annelie Krantz var det ett tag sedan jag såg och inser hur mycket jag saknat hennes gedigna, uppfinningsrika textil, här flätar hon en svart skål av grenar och kopparbrickor. Den ligger bara så bra i grönskan liksom hennes fantastiska lapptäcks”klänning” kallad Hildur stoltserar i veboden, den vill man bara springa dit och sätta på sig, helst gifta sig i!

Jag vet hur de stretar med sitt hus, kvinnorna här, i år är de ”bara” två Cina Autio och Annette Segerberg, och jag hoppas de orkar, skulpturträdgården är en av de få (återkommande) sommarutställningarna som inte känns som att man sett den förr. Hofors kommun borde stötta detta, stödköpa kallas det, allt annat är tjänstefel.

Till och med berget ett bit bort blir tydligare i år. Det är nåt med Torsåker.

Fotnot: Vernissage lördag 2.7, kl 13

Mer läsning

Annons