Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förhöja utan att försköna

/

Annons

Linnea Strid gör så där som jag gillar, en bild av bilden. Kopierar? Nja, fast helt på egna villkor, för ändå är Linneas bild helt ny, av sitt eget slag.

Att hon har förkärlek för slitna miljöer, tunnlar och sprucken asfalt, graffiti och annan streetart gör inte saken sämre.

Förlagorna till samtliga målningar på Kulturkiosken finns i Uppsala, där hon bor efter Järbo, Spanien och Gävle där hon gick ut konstskolan för ett par år sen.

Senast jag såg henne på Kulturkiosken var det hopsydda ögonlock och skruvar uppborrade i skallbenen, en röst för djurens rätt och ytterligt skickligt målat.

Stenhårt måleri, skrev jag då.

I dag på Kulturkiosken har hon tack och lov kvar sin fina, egensinniga och fotorealistiska ådra, ämnet är här förrädiskt, till synes smidigare – men vem går inte i gång på klottrade tunnlar?!

Kvarter för kvarter, elskåp för elskåp, Linnea Strid har gått alla gator och bevarat det hon sett, det blir lite som en bilderbok, en kärleksfull kartläggning av varjedags-”klottret”. Vykortsgraffiti, kanske.

Spraya skulle hon aldrig göra – för svårt, säger hon – men hennes frågeställning är glasklar:

Vem äger det offentliga rummet? Vems uttryck är finare, kanske finast?

Hon är en ytterligt skicklig gråskalemålare – ett av de svåraste mo- menten, väl? – och skär följsamt fram blänk och skuggor, låter tunnelns grälla rop stå mot hundens (Animal) detaljerade nos och trampdynor. Det är så intensivt, vackert!

Jag kan vara emot att alltför självklart lyfta in graffitin i ”finrummet”, lite rädd att den plötsliga kraften går förlorad, men vi har sett att det går (på länsmuseet) och nu visar Linnea Strid ännu ett sätt:

Att förhöja utan att försköna.

I nästa rum, medutställaren Marcus Uggeldahl med foton med temat vatten, sinnliga bilder, klara färger, där jag ändå gillar de svartvita bäst.

Mer läsning

Annons