Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Garnet: Reginas språk

/

Hur ser konsten ut från insidan? Det här är fjärde artikeln i serie som berättar om konstens byggen. Sanna Wikström har valt ut en serie verk i olika tekniker. Tillsammans med konstnärerna berättar hon om klanger och kompositioner, del och helhet.

I dag ser vi både universella och politiska mönster i Regina Mucwicki Mabrouks väv ”Brandgul är Färgen!” .

Annons

– Jag har varit borta från Hedesundavävarna i decennier. Jag gav mig in i det här igen för det gav mig så mycket när jag var barn, för att återgälda men också för att återuppbygga och förvalta det kulturarv som Birger och Skaparbyn står för.

Det har börjat bra, på whiteboarden bakom henne finns ett späckat schema arrangemang och sommarens vävkurser börjar komma igång. Av den turbulens som ”byn” gått igenom, olika viljor och inriktningar, syns inte ett spår denna dag.

Även om vägen till Skaparbyn, den invigdes på 90-talet, har varit lång, har den varit spikrak: Vävningen har alltid varit självklar för Regina Mucwicki Mabrouk.

Var vävningen ett kall för dig?

– Jag har aldrig tänkt så. Jag var fem och jag lärde mig ett annat språk, ett språk som jag fick och som var så fantastiskt roligt. Det har alltid varit sån glädje i vävningen. Vad sa Birger, jo: ”Först tar barnet garnet, sen tar garnet barnet”.

Allt började 1965 med att en viss Birger Forsberg kom till skolan och pratade måleri och vävning. Regina Mucwicki Mabrouks storasyster Weronica Tennemar blev intresserad och fick pappa Edward att skjutsa henne till Birgers första vävrum, i gamla ålderdomshemmet bakom skolan.

– Jag hängde väl bara med, skrattar Regina Mucwicki Mabrouk. Jag var fem år men kommer ihåg allt, hur det stod ett stort bord i mitten av rummet med härvor av garn i alla färger. Jag nådde inte upp ens!

Men både hon och verksamheten växte till sig. Hon berättar om nästa lokal ovanpå Konsums bussgarage, som ett slags ”ungdomsgård” mitt i Hedesunda. En central plats där också vävningen sattes i centrum, där man skötte sig själv och dit Birger Forsberg kom en gång i veckan. Då, på 70-talet, hölls vävarlägren på Åsudden och en sommar kom Sveriges Television och spelade in.

Hedesundavävarna hade blivit ett begrepp.

– Vår växtfärgningsguru, Jan Sisefsky var kemist i grunden, kom en sommar och färgade med oss – och blev kvar! minns Regina Mucwicki Mabrouk.

Det smalvarpade blev allt bredare, vävarna växte längs väggarna och nästan upp i taket. Hedesundavävarna flyttade till Gävle och in på Islandsgatan 14, bakom museet. Första utställningen kom 1978, då visade Riksutställningar ”Barn väver” som vandrade runt i Sverige under tre år.

Den första av hennes vävar jag mötte heter ”Zoom”, ett jättelikt brinnande klot mot blå bakgrund. Den som en gång sett den glömmer den inte. Idén fick hon på resa, något hon gör ofta.

– Många idéer blandas i en bildidé. Det är egentligen solen som sjunker ner i Medelhavet, berättar hon. Men sedd genom persienner, eller snarare de skuggor de gör, jag ville väva ränderna på väggen.

– Och just den vävde jag uppifrån och ner!

Vad gör du nu?

– Fråga mig om fem år, säger hon och skrattar.

Hon förklarar att hon skapar intensivt i perioder och projektet med ”Kvinnorna kring profeterna”, där hon ville visa på och lyfta fram likheterna i de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam, höll hon på med i sju år.

Vävningen måste få ta tid, säger hon. Men ibland utvecklas idéer i andra material, 2008 släppte hon vävarna och gjorde en installation av levnadsbeskrivningar, på minnesdagen (15 maj) av Al-Nakba ”Den stora katastrofen”, d v s fördrivningen av invånare från de områden i Palestina som kom att bilda staten Israel 1948. Samma år kom också hennes pappa till Sverige från Polen.

Hur ser du på vävningens plats i konstvärlden i dag?

– Det är svårt att sätta in vävningen där på det sätt som vi arbetar...som konst platsar den inte för det är för mycket hantverk och inte heller inom hemslöjdsvävning eftersom det inte är ett designat mönster till tyg eller bruksföremål. Textil konst i dag strävar efter andra och enklare uttryck.Vävda bilder är inte inne i dag helt enkelt!

Hon berättar att hon gick ett år på GRUNDIS (Grundskola för konstnärligt utbildning) för att ta in andra tekniker. Men återvände till det hon ville göra – och redan kunde! I Hedesundavävarnas pedagogik och ideologi ligger uppfattningen att hantverkaren och konstnären är en och samma person.

– Vävtekniken stämde med mig, säger hon. Vem som helst kan väva. Enda som krävs är egentligen en stor portion tålamod.

Är det möjligt att skapa fritt?

– I väven..? Javisst, det gäller bara att släppa loss fantasin och sina hämningar. Måla då om du vill ha det på ett annat sätt, eller en perfekt avbild av verkligheten så fotografera så får du det precis som du vill säger hon och visar plötsligt lite humör.

– Ibland måste man avprogrammera sig själv, ge sig själv möjligheten att skapa fritt och bortse från att saker ska se ut eller vara på ett visst sätt, ge sig själv friheten att ändra sig under arbetets gång. Man kommer till ett problem och vill lösa det så gör man det.

– Det skapar en Hedesundavävare.

Konstnären:

Regina Mucwicki Mabrouk är född 1960 och uppvuxen i Hedesunda. Hon är autodidakt, började som 5-åring i Birger Forsbergs lära om det fria bildvävandet, efter egyptiske arkitekturprofessorn Wissa Wassefs metod.

I dag är hon förutom konstnär/hantverkare också konstnärlig ledare på Skaparbyn i Hedesunda.

Tekniken:

”Fri bildväv. Det handlar om att bygga berättelsen nerifrån och upp, vävstolen är stående och bakom trådarna i varpen finns inget uppritat mönster på smörpapper eller kartong. Mönstret i väven växer fram allt eftersom arbetet fortskrider.”

Motivet:

”Själva idén föddes ur en annan väv ”Antennkontakt ”(som ses bakom Regina på bilden till vänster). Sen kom motivet ur nyheten att hästar inte skulle få gå ensamma i hagen, det var visst ett lagförslag på det. Jag älskar hästar och vår familj har alltid haft hästar, stuteri, och jag tänkte på de där gamla märrarna som inte alls ville ha nån nära! Och så tänkte jag på de gamla i vårt samhälle och hur man inte lagstiftar mot ensamhet där. Är det något den muslimska världen är bättre på är det att ta hand om sina gamla.”

Det islamska arvet:

”Jag arbetar gärna med repetitiva mönster och geometriska former. Många av dem hämtade från den islamiska motivvärlden. Det blir som byggstenar, skapar stabilitet, som livet ska vara! Jag behöver det där, mönstren, bönerna, de dagliga rutinerna, då blir jag trygg i mig själv. Bildförbudet? Det finns många tolkningar och skolor där. För mig står det för att man inte får avbilda Gud, profeterna eller människor i rakt nedåtstigande led. Men den bild du valt här är en stiliserad bild av en stiliserad häst...”

”Det växtfärgade garnet är grunden. Men man måste tillåta sig experimentera. Jag började med ull men jobbar i dag mycket i bomull, fabriksfärgat och batikfärgat alltså. Det blir en helt annan palett! Och rutmönstren gör sig i bomull. På väggen hemma hänger hästtagel, liksom jute och lin, som jag länge funderat på hur jag ska få in i varpen...”

Mönstret:

”Rutorna dominerar, det finns några trekanter här men nej, rutan är min grej just nu. Den är ett slags urform för mig, en av de första formerna man lär sig och som alla kan relatera till. Något universellt. Det bildas kelimhål i och med att jag bygger upp motivet med rutor. Här blir hålen betydelsebärande, förbindelser, hålrummet är det vi inte ser men som finns ändå. Mellanrum som betyder något. Här håller de ihop väven. Kanske vill jag se de där mellanrummen i andra sammanhang också, kanske är det de som håller ihop hela samhället...”

Färgen & rytmen:

”Jag arbetar med massor av garn i massor av färger, de är ju min palett. Men varför det blev den färgen här eller en annan där det kan jag inte säga. Det bara blir! Samtidigt vet jag ju att jag lägger in saker, färgfält och brytningar. Det är mycket på känsla. Blir det fel får jag rätta till det, avväga det, längre upp i väven. Finns det musik i den, tycker du? Ja, jag lyssnar på musik när jag arbetar. All sorts musik, faktiskt.”

Mer läsning

Annons