Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jespers & pudelns kärna

/

Annons

Å, det är så njutbart att kliva in i Sandvikens konsthall. Endast fem verk, så rymligt hängda, så precist utformade utan att förlora i smidighet, uttryck, formuleringar.

Som om pudelns kärna, kärnpunkten, the heart of the matter, fanns här någonstans.

Eller en poetisk udd, om man vill, för det första verket nästan snubblar vi över, där det drar mot oss, vill slita sig från konsthallsgipsväggen men fastlåst i sin ena pedal får stilla sig. Snaran ligger spänd över ”Horizon Release”, ett pianostilleben förvandlat till farkost i konsthallshavet, uppochnervänt kämpar klaveret för att komma ifrån sin onda boja – dess dolda inre väsen?

Och går man runt det, till andra sidan, blir man plötsligt varse hur ett vält piano har mycket av åminnelsens köks(bädd)soffa över sig...

Så där verkar Jesper Nordas verk, som om det man fick fatt i (kärnan) och trodde på, försvann (pudeln) för att dyka upp igen (Mefistofeles?) i andra änden av en tanke, känsla, tillstånd, som styrkan i en motsats, en motståndets kontrast, nödvändighetens relief.

Själv började Jesper Norda på musikhögskolan, på kompositörlinjen, som så många vill in på, för att hoppa av och fortsätta på Valand, som resten vill in på, men det var gestaltningen i rummet, vara musik eller bild, som han var ute efter, säger han även om pianot fortfarande är hans instrument.

Det märks. Ingenting här, i detta Nordauniversum, är slumpmässigt, allt är upptäckt och ändå genomlevt, genomspelat, och därmed inte andefattigt, accelererande som videoprojektionen ”Verge On”, och gång på gång går Nordas närgångna kamera över, eller in i eller emot, det senaps- färgade äppelkakeochvaniljsåsliknande månlandskapet, som ett spelande hjärtslag, gång på gång utan att komma någonstans, till slut blir det nästan meditativt, det är skickligt.

Eller den ödesmättade humoristiska ”Microgram of Light” på motsatt vägg, där ljuset genom talet (0,0) påstås ha ett en viss vikt som egentligen inte har någon som helst relevans, om än finns, som summa, eller den stroboskopstressiga ”Reader” där en projektion av ett svirrande tevespelsstreck försöker inta hela golvytan, hela tiden alstrande nya rutor att gå på.

Och så ”Resist With All Your Heart”, åtskilliga meter lång dikt upphöjt till datautskrift och ett aldrig sinande lager av mänskliga tvärtemotupplevelser, som ”stay in a place infected with regrets, resist it with all your heart” – ta er tid att läsa hela!

Den är essensen, kärnan, pudeln – Jesper?

Mer läsning

Annons