Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst i Väst - med häst

/
  • Bäst i Väst just nu: Foto av Suzanna Smith Wejbro, här: Boca Grande (beskuren). Hästmålningar av Karl Tony Olson. Fotomåleri av Åsa Forsman. Dessutom på Majoo Veroniqa Perzon allvetande katter.
  • Suzanna Smith Wejbros teckningar – hästar, vad trodde ni? – är stora, rivna och udda...

Om vi börjar på Galleri BGB i Hofors så står där en polis i dörren. En polis och målare. Karl Tony Olson är polisen som utreder (arbets)miljöbrott på Gävlepolisen till vardags, målar resten.

Annons

På BGB är bilderna långt ifrån miljöbrott, här finns naturen stilla i fonden eller accentuerar explosionen – och att hästarna är precis så vackra och kraftfulla som hästar är. Han gick i lära hos den porträttskicklige Tony Warren, men har sedan tagit sitt måleri åt motsatt håll. Kanske säger det något om hur viktig den där grunden är, har man bara den kan man göra vad som helst. Karl Tony Olsons måleri fjäskar inte trots att ämnet är både djur och skepp. Nästa gång vill jag se hans skickligt sammanhållna färg kring ett enda tema.
Nästa stopp på konstrundan är Boken på Hofors bibliotek. Här möts vi av nymodig teknik på ett sätt (bara blanda!) som skulle kunna störa mig. Men Åsa Forsman håller precis balansen när hon målar in sina figurer, mörka horisonter och blå molntussar, i de redan färdigknäppta bilderna. Eller målar över snarare, men finns de där under? De ”riktiga” människorna? För de här går som grå skuggor, spöklika ur en annan tid. Eller liv. Det är mycket effektfullt – samtidigt lekfullt. Det är kraftfullt – och smekfullt. Också här har hästarna en framträdande plats.
Tredje konststället för dagen är Sandvikens konsthall. Hit har man bjudit in en fotograf. Suzanna Smith Wejbro, som i tio år bott och utbildat sig i måleri och fotografi i USA där hon arbetat som bröllopsfotograf(!) för försörjningen, får jag veta – och att det är en stor industri där. Men det är konstfotot med dokumentär udd som är hennes värv och styrka. Bilderna från The Farm – bara det! – är lika utsökta som avslöjande. Teckningarna – hästar, vad trodde ni? – är stora, rivna och udda. Det gör att de ambitiösa målningarna tyvärr blir lite för bleka intill, drunknar in i den drivna kraft som fotot och teckningarna visar upp. Men mycket intressant ska det bli att följa Sandra Smith Wejbro, som kommer från Gävle men nu bor i en liten by utanför Avesta.
Tillbaka österut och vi rundar av med Galleri Majoo, konstnären där heter Veroniqa Perzon och har bott och verkat länge i Hofors. Hennes mänskliga, allnjutande katter har vi sett förr men här visas de i en dovare, nästan grafisk svartvit färgskala, då händer något. De blir som nya. Också kvinnorna, alltid med platåskor och aldrig våp i Veroniqas värld, verkar som nya: ”De finaste frukterna får ligga kvar på fatet för att mogna”, skriver hon i verklistan.
Det sista jag ser blir en Veroniqa-häst, eller ett par i fönstret, väsensskilda och utanför utställningen – men helt klart en bonus.

Mer läsning

Annons