Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liljevalchs bjuder på gott och blandat

/

Det är svårt att hitta någon gemensam nämnare i Liljevalchs Vårsalong 2013. Konsthallschefen Mårten Castenfors beskriver i utställningskatalogen också årets salong som en konstens blandade godispåse fylld med både sött, surt och salt.

Annons

Salongen bjuder således på väldigt blandade stilar och uttryckssätt inom måleri, skulptur, foto, video och modellbyggen. Könsfördelningen mellan de som ställer ut är relativt jämn, med 80 kvinnor och 77 män, men bara åtta av konstnärerna är från Norrland. Saknas det intressanta konstnärer från Sveriges norra landsdel?

Gävle finns däremot representerat i Liljevalchs vårsalong i form av konstnären Mats Pettersson. Han bidrar med de två skulpturerna ”Handstående” och ”Nakna vänner”. ”Handstående” består av två penslar som står rakt upp och liknar därmed formen av en människa som står på händerna medan ”Nakna vänner” är mer formmässigt abstrakt. Ur material som glas, järn, sten, trä och tyg har han skapat två små och ganska anspråkslösa verk som ändå imponerar i sin avskalade enkelhet.

Något av det första man stöter på när man kliver in i utställningshallen är Ellinor Augustins ”Halsbandet” som – gjord av lergodslera, glasyr och rep – rinner som en porlande fors nedför väggen och breder ut sig över golvet. Andra skulpturer värda att nämna är Devon Reids ”Plyschworlds” som med hjälp av återvunna textilier skapat en obehaglig människogestalt och Moa Andersons oglaserade keramikskulptur Livsnjuterskan som övertygar med sin avslappnade framställning av kvinnokroppen.

Bland målningarna är det kanske framför allt Anders Skölds stora oljemålning Efter måltiden som hör till de estetiskt mest tillfredsställande verken i utställningen med sina otroligt vackra färger. Medan Gustav Perillo Noguerias jetprint på duk, ”The Google Atlas 2012”, känns som en smart samtidskommentar på sökmotorn Googles västvärldscentrering.

Vad gäller videoinstallationerna väcker framförallt Max Görans film, med titeln ”Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu”, uppmärksamhet med närbilder på kvinnliga könsorgan som med hjälp av trådar till blygdläpparna får dem att mima till en poplåt. Effektsökeri? Ja, kanske, men också otroligt humoristiskt.

Fotografierna är ganska få, men de man stöter på är väldigt bra. Jag tänker på Klara Olofssons ”Blåkulla” – ett hus, flera hem där hon satt samman en mängd fotografier från kök och vardagsrum från lägenheter i, gissar jag, höghusområdet Blåkulla som ligger i Solna. Men också Felix Svenssons socialrealistiska ”Tiago” och ”Pablo” och Jan Dahlqvists flörtande med klassisk subkultur i ”Cruising” 1, 2 och 3.

Om man som jag gillar grafisk formgivning så är det lätt att fastna för Ninna Helena Olsens akrylmålningar ”6.34 am”, ”3.43 pm” och ”1.37 pm” som med sina raka linjer och tydliga former för tankarna till Bauhaus funktionalism och Peter Savilles tidiga Factory Records-omslag. Det är inget som chockerar eller tar plats men som med sin eleganta enkelhet utgör en personlig favorit i Liljevalchs blandade Vårsalong 2013.

Mer läsning

Annons