Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

MAKE – värsta konstnärsgruppen!

/
  • Två x MAKE: Katarina Jönsson Norling & Eva Österberg, de andra är Anna Abrahamsson och Marie Lindgren. Nu ställer de ut på Sandvikens konsthall.Verk av Anna Abrahamsson och Marie Lindgren.

Annons

Vad tog alla fina konstnärsgrupper vägen, kan jag fundera ibland utan att vältra mig i modernismen. Antagligen har de i dag gått upp i ateljéföreningarna.

Men ändå: Cobra, med ett program, futuristerna med sin rörelsepolitik eller diverse Göteborgskolorister och Halmstadsgrupper, förstås sammanfogade av publik och recensenter som jag själv. Graffitin har sina crews och så underbara Guerilla Girls, förstås.

Nu kan jag presentera en ny konstnärsgrupp värd namnet: MAKE. Fast jag vet inte om de skulle gilla epitetet och egentligen är det lite orättvist, men individualister som dessa ser man sällan ihop som i Sandvikens konsthall nu.

MAKE är Marie Lindgren, Anna Abrahamsson, Katarina Jönsson Norling, Eva Österberg. Mångårigt arbetande och erfarna konstnärer i vårt närområde, missminner jag mig inte har jag sett dem på Galleri Majoo i liten skala.

I Sandviken kan de inte bli större.

Med ett intagande av en vägg var möter vi här först Anna Abrahamsson urklipp ur liv och förvandling, hon kastar fram och tillbaks och rotar djupt, liksom hon håller fram för oss: En spets, ett blad, en spegling, en ekorre, ett liv.

Man vill alltid följa med och veta mer framför Anna Abrahamssons verk.

Snarare ett hörn än en vägg är Eva Österbergs där hon barrikaderat sig med rymdhunden Laika och diverse frågor kring äta eller ätas, rädda eller räddas, resa (sig) eller ratas. Materialglädjen är total och medvetandetröskeln lika hög som skratten.

Man kan aldrig sluta titta i konfrontation med Eva Österbergs omsorgsfulla objekt.

Men då har jag egentligen redan slukats av Katarina Jönsson Norling monumentala, forsande djupblå älv (den vi båda råkar bo nära) målad längs med den längsta av konsthallens väggar. Den långa, vackra älven – och hon har börjat måla igen! hinner jag tänka innan hon briljerar med ett par arbets-bi-teckningar, och när jag trodde att jag sett allt så finns i nästa rum de mest mänskliga kaktusar konsten skådat.

Det är ren uppvisning.

Till sist runt nästa hörn väntar Marie Lindgrens omisskännliga, måttfulla lek med materialen. Hon som letar och skruvar och vänder och vrider. Först visas de som rena fantasiobjekt i ”reconstruction” (förstås!) sen som summan av allt det andra i informella akrylmålningar med tejp (förstås!) kallade ”reflection”. Del ett, där hon provar och provar igen. Del två, där hon helt enkelt bjuder in konsthallsväggen.

Genialiskt.

Jag har mött de här konstnärerna många gånger förr, men aldrig så här. Det här är en av årets mest sevärda utställningar.

Mer läsning

Annons