Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med Li till ”Dödens boning” (Sandviken)

/
  • Sandvikentecknare. Li Österberg med nya seriealbumet  ”Med andra ögon” (Optimal förlag). Nu ställer hon ut även opublicerat på Galleri Galaxen.

Jag möts av grekiska tecken i dörren och blir genast på gott humör. Men den ”Dödens boning” som hänsyftas är inte Hades underjord utan Li Österbergs egen: Sandviken.

Annons

Med en bakgrund på insomnade Serietecknarskolan i Hofors och vidareutbildad i seriekonst och avancerat bildberättande på HDK i Göteborg är hon tillbaka i hemstaden och hennes förhållande till den är drastiskt och samtidigt nog ganska likt det de flesta har som vistats där till och från, lite hatkärlek så där.

På direkt fråga berättar hon om den fantastiska bakgrunden till Sandviken som ”dödens boning” och att detta ska ha myntats vid nån av de oräkneliga melodifestivalsuttagningarna som en gång hölls i Sandviken.

På Galaxens väggar visar hon sin egen tolkning av det missförstådda ”dödsriket” med både busstorget och brukshus – i svartvitt. Serien ingår också i hennes senaste seriealbum ”Med andra ögon” (Optimal förlag).

Som om inte den dödsmyten räckte finns här också hennes andra stora passion, granne med de dråpliga scenerna – den grekiska gudaklassen och deras förehavanden, därav bokstäverna i början.

Vi visas också en första publicering av utdrag ur nästa album ”Nekyia”, som betyder ”nekromanti” (som syftar på konsten att tala med döda) där en viss ögonlös flicka skulle kunna växa och få en helt egen serie uppkallad efter sig.

Det är farligt att dra paralleller för Li Österberg har sitt eget bildspråk, men jag ser lite av Marjane Satrapi (svärtan) och jag ser lite av Jan Lööf (detaljerna) i en saligt skruvad blandning.

Hon är underfundig, nästan illmarig, när hon med lika delar gott mod och tuschat allvar lyfter in vardagssituationer och fantasy, självupplevt och dödsmyter, och framför allt tappar hon aldrig bort berättelsen, låter pratbubblorna stundtals bli ordentligt tilltagna men aldrig på bildberättandets bekostnad.

Det är väl så serier ska göras?!

Mer läsning

Annons