Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Osäker framtid

/
  • En tysk schäfer följer förändringen av ett av Europas mest laddade offentliga rum – gamla slottsplatsen i Berlin i Alloras                               och Calzadillas verk.
  • Cuba Libre – en klackspark på golvet.
  • Tanken kan förflytta berg. Konstnären Francis Alÿs fick 500 frivilliga att med hjälp av spadar flyttar en gigantisk sanddyn.
  • Banan Peel – bananskalshög som varje dag ska fyllas på av Konstcentrums personal.

Kommer framtiden alltid att finnas? Just nu är vi ovanligt många som tvivlar på det. I dag börjar frågan knådas på Konst­centrum i Gävle. Det sker med hjälp bananskal, hundar och drinkar.

Annons

Utställningen ”The future lasts forever” (Framtiden varar för evigt) undersöker hur gemensamma bilder av det förflutna styr våra idéer om det som ska komma.

16 konstnärer, knutna till Latinamerika låter konsten leverera motbeskrivningar till det som dagligen bjuds oss. Berättelserna försöker komma undan det linjära, och manar till tron på att tanken faktiskt kan göra skillnad.

Ett av verken (Francis Alÿs) visar hur 500 frivilliga med hjälp av spadar flyttar en gigantisk sanddyn utanför Lima. Sanddynen skyfflas så småningom cirka tio centimeter från sitt ursprungliga läge. Jodå, tanken kan förflytta berg – om den kombineras med gemensam vilja.

Utställningen är gjord tillsammans med Iaspis, som är statliga Konstnärsnämndens internationella program för yrkesverksamma utövare.

Absolut fascinerande är den film från Berlin som dokumenterar hur kongresshallen (Palast der Republik) i före detta Östberlin rivs. På platsen låg en gång Berlins stadsslott, som 1950 sprängdes av den östtyska regimen med motiveringen att det var en symbol för ”preussisk militarism”. I stället uppfördes en parlamentsbyggnad inspirerad av Kulturhuset i Stockholm. Efter murens fall beslutades att det glänsande politiska centrat skulle rivas, och så skedde, trots stora protester. Enligt planen ska en kopia av det gamla stadsslottet uppföras, så snart Tyskland får det bättre ställt.

Jennifer Alloras och Guillermo Calzadillas verk dokumenterar rivningen av det asbestbemängda politiska palatset. Synvinkeln är en hunds. En tysk schäfer följer ingående hur balkar svetsas sönder, betong skärs i bitar. Att hunden har en strut på huvudet, gjord av en jättelogga från en amerikansk snabbmatskedja, gör berättelsen än vassare. Verket heter ”How to appear invisible” (Hur man uppträder osynlig). Det är lysande och bara detta verk motiverar ett besök på Konstcentrum.

Några nedslag framstår snarast som trötta, lätt ironiska referenser till den gubbigaste delen av den västerländska 1900-talskonsten. En hög bananskal som personalen uppmanas att fylla på varje dag, en grogg av rom och cola – (alltså Cuba Libre – Fria Kuba). Humoristiska kommentarer till konsthistorien? Tja. Men framför allt berättar dessa slapsticks om hur också radikala konstnärer sprattlar i de stora föregångarnas stora historia.

Till ”The future lasts forever” hör en diger bok där tankarna utvecklas. I vår kommer de latinamerikanska konstnärerna att genomföra en workshop tillsammans med Gävles konstnärer. Det blir ett möte med potential.

Men den stora utmaningen för Konstcentrum är att koppla upp utställningen till den värld som börjar utanför konsthallströskeln. Hur ställs samma skarpa frågor till det ”nu” som publiken tycker sig leva i? Vilka bilder av historien styr framtidens möjligheter – just här?

Mer läsning

Annons