Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Såsom ur en yta...

/
  • Utvikta: Läraren L R Larsson i förgrunden och några av eleverna i åk2 på Konstskolan som nu ställer ut på Konstcentrum.

Något av det bästa Gävle har är Konstlinjen och konsteleverna, det kan inte nog upprepas. Alltid lika kul att se vad de gör, det har jag också skrivit på den här sidan hundra gånger – så varför inte en till?!

Annons

Det är inte så att det är svårt att se kritiskt på dem, varför skulle det vara det, de håller för granskning, men de har hunnit så långt i sin presentation (läs:Slututställningar) att det är helt onödigt att leta fel som inte riktigt betyder nåt. Borta är sedan länge redovisningarna – inte en keramikpotta så långt ögat når! – i dag finns tanken, temat, materialet i alldeles förutsatt förening. De mäter sig med samtidskonsten, som årets ”handledare” till lärare Lars Rune Larsson konstaterar. Och de ställer ut på Konstcentrum, icke att förglömma.

Årets kull tvåor är elva och pressvisningen blir ett enda, ganska skönt, virrvarr av inte helt klar upphängning, el som trilskas och videoverk som går i slowmotion. Ett tillfälle att ta del av processen, läser vi nånstans och inte mig emot att lämna nåt åt läsarna. Heller.

Två videor som i högsta grad fungerar är Vendela Ekebergs bergfasta ”Evig kramp, en kamp förgäves?” och Miriam Vikmans underbara ”Soffjockey”, satta i vinkel vilket gör dem absolut rätta i sin olikhet. Vendela Ekeberg berättar, suggererar genom närbilder och kroppsliga konstateranden i en aldrig stilla rörelse (gång) om hur en människa blir till, född och uppbyggd: ”Min arm har domnat, men den är ej död”, skriver hon.

Miriam Vikman gör något så nymodigt som att projicera över oljemålning. En vacker galopperande häst – bara det! – men den i soffan trängda jockeyn (!), ska han hinna fram?! Me like!

Tekniktestaren i sällskapet heter Jakob Lundkvist. Han stänger in sitt papper i en låda och låter akrylen explodera ur ballonger ”punkterade med fyrverkeripjäser och luftgevär”. Låter det vrickat? Resultatet blir lika spontant som strukturerat som vore det ett collage (vilket det också är).

Bakom nästa vägg blandar sig Tom Dillners säregna lergods och öppna glas lite med Lisa Hammars enda modiga Blårävs-målning, här finns också Charlie Frosts rum av uppfordrande lättpsykedelisk rörelse i ”Roads Collide” och Erika Tejlings välmålade diptyk ”Kretslopp” och ”I våran trädgård”, både vrede och humor om väder och vind – och en bön om lite ansvar.

Tecknarna i gänget heter Anna Östrand Myrlund som i ”Reflexion” blandar upp de noggranna teckningarna med referenser och visdomsbilder från personlig litteratur och allomfattande barndom – eller var det tvärtom? – och Fredrik Åkerblom som visar en utlämnande, fint utskuren svit teckningar med den adekvata titeln ”Bomullståget”, en yta om att vara utan, om det man kan men inte vill se.

En Peep-Show bjuder Peter Endahl in till, eller egentligen en ”Elektronische nackten Maschine Eine Art Peep-Show”, där vi står med det rektangulära titthålet precis i ögonhöjd, på scen de avklädda – högljudda! – omgjorda, elektriska maskinerna. De bildar en liten – högljudd! – familj. Peter tänker nakna damer, jag tänker att jag skulle vilja se dem snurra och böja. Men under ytan? Definitivt!

Och när vi lämnar utställningsrummet har Maja Lindenaus larver av Läkeroltabletter (!) och boklim blivit till något som skulle kunna vara glasmosaiksatta, mångfasetterade, svävande fjärilar (!) och kommit på plats under titeln ”Ready Set Go”. Superfint!

Fotnot: Vernissage i dag, kl 18-20. 18.30: Invigningstal av Jens Salander, rektor Konstskolan i Gävle. DJ: Slim Vic spelar skivor under vernissagekvällen.

Mer läsning

Annons