Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Satsa på dansarna!

/

Annons

Som vanligt när jag kommer till Galleri Elixir så blir jag irriterad över de fula gustavianska möblerna som upptar en stor del av golvytan. Ingen konst kan komma till sin fulla rätt i en sådan miljö.

Inträngt mellan möblerna och uppe på väggarna finns verk av Gunnel Liljefors Hoogers.

Hon är barnbarn till Bruno Liljefors, men enbart släktskapet är inte anledning nog för jämförelse, däremot möjligtvis det faktum att ett antal av hennes målningar är skildringar av djur i natur.

Just dessa alster är inte de bästa. Motiven är ganska ointressanta, de haltar tekniskt och över alldeles för många av dem vilar ett rosa pastellskimmer som jag inte kan likna vid något annat än 80-talets flickrumsaffischer med svanar och delfiner. Tydligast blir det i den målning där just ett antal svanar vilar i vattnet med vass i förgrunden.

Det känns nästan kitschigt, men är samtidigt plågsamt på allvar.

Mycket bättre är teckningarna föreställande dansande kvinnor. Liljefors Hoogers, som har en bakgrund som dansare och danspedagog, fångar rörelserna precist och känsligt, men inte utan nerv.

Många är de konstnärer som vill fånga en rörelse genom att skildra dans, men oftast misslyckas detta i och med traditionella val av stela balettdansöser som motiv.

Liljefors Hoogers tecknar i stället något som skulle kunna liknas vid fridans. Resultatet är imponerande. Med sina ensamma dansare lyckas hon fånga dansens intimitet och uttrycksfullhet utan att för den skull exkludera betraktaren.

Inte bara teckningarna föreställer dansare, utan även ett par oljemålningar har liknande motiv. Dessa är dock inte lika bra, då fokus tydligt är förflyttat från rörelsen till effekten av tunna, genomskinliga tyger mot hud.

Här är dansen inte längre ett uttryck för glädje, utan i stället en ytlig förförelseprocess.

Det är något ytterst obehagligt över motiv som liksom undergivet flirtar med betraktaren då det aldrig kan resultera i något annat än en första instinktiv reaktion.

Möjligen blir man lite smickrad, men de tankeprocesser jag förväntar mig av all kvalitativ konst infinner sig inte.

Skulpturerna, som också föreställer dansare eller dansliknande rörelser, är intressanta.

På ett lekfullt sätt har Liljefors Hoogers experimenterat med perspektiv och känsla genom att förstärka rörelserna med alldeles för långa armar och poser som knappast är möjliga att inta på riktigt. Målningarna, teckningarna och skulpturerna skiljer sig mycket åt just genom de skiftande perspektiven. Både det fysiska perspektivet, alltså var man som betraktare befinner sig i förhållande till motivet, men också vilken känslomässig hållning man lockas till är skiftande.

Just denna lek med perspektiv gör att en ganska brokig samling alster till slut bildar en dynamisk enhet.

Med reservation för den blomstermålning i olja som jag inte allt förstår syftet med.

Mer läsning

Annons