Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sunny Sisters at Sandbay

/

De är ett slags pinuppor, eller som referenserna till gammelvärldens filmstjärnor, utsträckta, i bilden ofta beskurna, frasiga underkläder som tecken på nåt annat än underkastelse.

Annons

Eller där har de varit, Emilia Lindbergs alla kvinnor – blir det en man som motiv har han bara råkat hamna där – men eftersom källan är i ständig rörelse blir måleriet därefter. Därför har hon också ställt ut ofta ofta i vårt område, men i vår väntar Umeå.

Dock Galaxen först och här lyfter hon bestämt in interiörerna. Det är bra, det blir något nytt att förhålla sig till även om Emilia Lindbergs rum aldrig är bara ”rum”. Här är barndomen (svensk mamma, amerikansk pappa) alltid närvarande, men det som tidigare var minnesbilder, omgjorda minnen, materialiseras.

En målning, ”Hall of Sisters”, skulle så när kunna gå för abstrakt om det inte var för konstnärens radhus ditmålat på tvären som ett klänningsmönster (!). Interaktionen blir tydligare, liksom rörelsen – även om några av de mest välgjorda, intressanta, är liksom ”felvända” porträtt som ”Above below” eller ”Moment”.

Här tar också ”pinupporna” andra vägar, hamnar alltid mittemellan djävulsnallar, BMX-cyklar och luktsuddgummin. De kläds ömt men resolut i Frida Kahlofrisyr – en rest från Emilia Lindbergs förra utställning på BGB i Hofors vilken hon tillägnade Kahlo – och slängs visserligen på divanen men vänder en outgrundlig uppsyn mot oss – och blomman bakom ena örat verkar bara finnas där utifall att hon skulle bli hungrig.

Eller så sätts de mitt på golvet i petrolgrön taftklänning med en lampskärm hängandes (självförvållat) kring halsen, fångna i sin egen förvirring (självförvållad). Det är kompromisslöst absurt och välgjort. Då förlåter man ett och annat korsstygn i duken för mycket.

Där ligger också hela hemligheten med detta underbara måleri, det växer i stället för att låta sig tuktas, eller snarare brakar rätt in i betraktaren i stället för att ängsligt runda. Det ser sig aldrig om.

De står helt för sig själva, kvinnorna i Sandbay.

Fotnot: Vernissage i dag, torsdag, kl 16-18.

Mer läsning

Annons