Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sympatiska, lågmälda bilder utan ord

/

Annons

”Från mina otaliga resor” heter en svit bilder av Kirsi Seliverstow i hennes utställning ”Utan ord”.

Det är en bra titel för de där bilderna härrör inte från långresor till fjärran länder.

I stället är det från korta, dagliga resor, det hon sett och knäppt från buss- och tågfönster.

Gårdar och himlar i dis och i sparsam sol. Lite suddigt, lite obestämt, men fullt av valörer. Över dem vilar en sorts gåtfullhet. Vad är tillvaron? Vad är en resa?

Det är vardagens enkla miljöer hon avlockar denna gåtfullhet. Man behöver inte resa långt för att uppleva. Det som är av värde finns alldels intill oss. Men vi måste se och upptäcka det på egen hand. Lära oss se får vi göra själva.

I dessa lite glanslösa motiv finns det plats för en konstens poetik, kunde man lite högtidligt säga. I ”Mirroring”, en svit på fem bilder på temat speglingar har motiven mognat i starka, suggestiva bilder. Som vore speglingarna mer psykologiska än bokstavliga – det väger mellan bägge.

Här får man ana, associera. Särskilt i en interiör med speglingar i ett fönster. I en annan bild talar de räta vinklarna med konstruktivistiskt eftertryck.

I den tredje sviten, ”Från min hemliga trädgård” breder växter ut sig. Det blommar och växer för fullt, det mesta går i grönt, ibland är bilderna riktigt förtrollande. Jag fäster mig särskilt vid en grönskande bild med ett trasigt staket. En vemodig, trolsk stämning av något förgånget, slitet, avskavt. Något övergivet, men en gång av människan rört...

Många naturmotiv finns det i ”Utan ord”. En undersökning av naturen, ett försök at avlocka den hemligheter.

Kanske också en bearbetning av natur och motiv för Kirsi Seliverstow vill inte bara att det ska säga klick.

Hon går vidare, arbetar med bilderna med den teknik som finns. På så sätt blir de ”fotobaserade”.

Till sist lackar hon dem för att få dem mer beständiga (och för att slippa sätta på glas, som kan bli ett hinder i vår upplevelse).

En sympatisk utställning. Lågmäld, ändå uppfordrande. Estetiskt medveten, ändå lättillgänglig. Och ganska olik det mesta man ser i dag. Inte minst det tackar man för.

”Man behöver inte resa långt för att uppleva. Det som är av värde finns alldels intill oss. Men vi måste se och upptäcka det på egen hand”

Mer läsning

Annons