Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Textila underverk & klädda linjer

/
  • Verk av Veronica Lindblad, Måna Engström, Eva-Marie Kothe-Sjöholm & Gunnar Hansson.

Annons

Textil är känslan just nu, i både Sandviken och Gävle. Det passar väl ett år då hemslöjden fyller 100.

I Sandviken tar man jubileet på allvar, har byggt upp en idérik mysmiljö längst in på Konsthallen och dragit till med en Slöjdcommunity! Här kan den som vill komma och slöjda ända till den 20e maj. Spring inte heller förbi Gunnar Hanssons skurna trätavlor eller oförliknelige Jonas Kjellgrens förbättringar i gamla korsstygnsbonader. Och ett tips: Leta smurfen!

Hur långt man kan ta sin textil blir utställningen i resten av konsthallen ett gott exempel på. Här finns också Eva-Marie Kothe-Sjöholms svartlockande keramik, men det är Måna Engströms textil – ullen och lammskinnet, det långa och mjuka – som spränger sig genom rummen, hon har en lika säregen som gedigen lust till sitt material. ”Berättelsen kommer alltid först”, säger hon och låter materialet foga sig på ett underbart sätt i verket ”Ett berg i huvudet” – hur många delar är det? 25?! Mitt i rummet vill man lägga sig ner, på tre upphöjda, infärgade skinn. Det är en textil karta över Färöarna.

På Centralgalleriet drabbas man av Veronica Lindblads färggranna ”bumlingar”, som fyller hela lilla gallerigolvet – underbart att ta sån plats!

Verket ”Things Fall Apart” är just precis tvärtom. Här gör materialet allt för att hålla samman. Objekten är hopknådade och bundna med tejp och tråd, dessutom ytterst mänskliga – inte perfekta som fotbollar – i bubblig plast, något som skulle kunna vara textil och frigolitkulor under tejp, vajrar, sytråd. De både håller ihop – och vill brista. Rycker man i ett lager faller formen, eller omformar sig.

Teckningarna som klär in detta är tvärtom – samtidigt i samklang. Precisionen ger varje bild ett oerhört djup, både slumpmässigt och regelrätt. Likt ljudvågor eller jalusier eller knivssnitt i papperet. Något absolut textilt i den vagt ikatmönstrade ”Pulses”.

I ”Blue variations” gör den blå ”okonstnärliga” kulspetsen hela verket. Små, små streck med än mindre avvikelser och det berättar allt om konstnärens sinnestämning: Varför har hon tryckt extra hårt just där?

Ja, varför? Jag vet inte. Men jag vet att hon vet precis när hon ska släppa ner en linje, skeva en kant, för att vi aldrig ska förlora intresset.

Mer läsning

Annons