Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Traditionell slöjd med nya uttryck

/
  • Inget av de 2 000 löven är det andra likt. Vissa har arbetat med klassiska mönster medan andra valt att kommentera samtiden. Här ett ”Facebook-löv”.
  • Kärlek kan uttryckas på många sätt, till exempel genom slöjdande. Det är budskapet i rummet ”Sväva på rosa moln”.
  • Även traditionell hemslöjd, som sameslöjd, ingår.
  • Grovhuggna statyer i trä av Sara Barnard.
  • De fint svarvade tändstickorna är en kontrast till de grovhuggna träskulpturerna som finns i samma rum.
  • Klänningen är gjord av läskburkar.
  • Sepidar Hosseini framför den omdefinierade världskarta som hon har skapat tillsammans med Hanna Berggren Larsen.
  • Kerstin Andersson Åhlin, generalsekreterare hemslöjdföreningarnas riksförbund.
  • Anne Edlund är projektledareför utställningen.

Trots att konsumtion och teknologi är centrala begrepp i dag börjar det åter bli populärt att skapa med händerna. När hemslöjden firar 100 år på Liljevalchs i Stockholm står framtidens hemslöjd i fokus.

Annons

Det första som möter besökaren är en färgorgie av 2 000, racketliknande löv som har skapats av lika många personer, från Soppero i norr till Ystad i söder. Den yngsta lövskaparen är sex år, och den äldsta 88. Inget löv är det andra likt. Fastsatta på 80 stommar av trä breder de ut sig som en stor skog i två av konsthallens salar. När utställningen är över ska de säljas på Tradera. Intäkterna ska skänkas till Vi-skogens planteringar i Rwanda, Kenya och Tanzania.

Utställningen följer ingen kronologi utan är uppbyggd utifrån teman som miljö, globalisering och identitet. Det som binder samman de olika rummen är att verken är samtida, gränsöverskridande och gjorda av hållbara material. Just användbarhet och hållbarhet har alltid utmärkt hemslöjden. Anne Edlund, projektledare för utställningen tror inte att det är någon slump att hemslöjd har blivit mer populärt under de senaste åren.

– Det är inte konstigt alls. I dag är vi till stor del avskurna från processen från ax till limpa. Det finns ett behov att följa något från början till slut och få jobba med händerna, säger hon.

Variationen bland de 2 900 verken är stor. Vissa slöjdare har arbetat i ull och textilier, andra i trä eller glas. En graffitimålning, digitala verk och tatueringskonst inspirerad av klassiska hemslöjdsmotiv ställs också ut. Hugade besökare ska kunna skaffa sig en kurbitstatuering i en av salarna. Grovhuggna skulpturer delar sal med fint svarvade risgryn och tändstickor. I samma rum finns också en klänning gjord av aluminiumburkar.

Det kanske mest utmärkande rummet är ”Mellan hopp och förtvivlan”. De fem konstnärerna som skapat verken där är inte traditionella slöjdare utan har bjudits in att tolka hemslöjden ur ett utifrånperspektiv.

Sepidar Hosseini har, tillsammans med Hanna Berggren Larsen, skapat en omdefinierad världskarta inspirerad av gamla skolplanscher. I ett lapptäckesliknande mönster har de klistrat ihop lackade papperskartor och upphävt de geografiska gränserna genom att bland annat placera Bagdad vid Borås.

– Det är ett tankeexperiment för att upplösa de hierarkier som finns mellan länder för att se hur man skulle uppleva världen om den såg annorlunda ut, säger Sepidar Hosseini.

Det är inte bara de geografiska gränserna som överskrids utan även konventioner om vad som är äkta hemslöjd.

– Jag har hört att det inom hemslöjden är helt fel att lacka, saker ska inte glänsa. Men jag gjorde det innan jag visste det. Även om vi har haft slöjdtraditionen i åtanke, och respekterat den, så har vi brutit mot konventioner utan att veta om det. Med små medel har vi skapat nytt, förklarar Sepidar Hosseini.

Alla utställningens verk bygger inte på nydanande tankar och brutna konventioner. Även en del mer traditionell hemslöjd som sameslöjd, broderade kuddar, träslevar, smörknivar och korgar får vara med. Det är viktigt att bevara traditionerna även inom den samtida hemslöjden anser Kerstin Andersson Åhlin, generalsekreterare för hemslöjdsföreningarnas riksförbund:

– Det ska vara traditionellt. Tekniken och materialen är traditionella. Det svåraste är när man sätter fartränder på slöjden för att det ska bli aktuellt eller intressant. Tiden är sådan nu att slöjden får stå för vad den är. Det är inte så strängt vad man får eller inte får göra.

Sally Henriksson/TT Spektra

Mer läsning

Annons