Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnärer är livsfarliga för makten

Fristad. Finns det något vackrare ord? En plats där man verkligen skulle kunna leva och verka, som konstnär utan att regimens män knackar på, slår en gul och blå och skär upp ens målningar.

Annons

Det var vad som hände Narek Aghajanyan. Som medborgare i Jerevan i Armenien har man inte rätt att fälla kritiska omdömen om presidenten, ännu farligare om man är konstnär. En (rörlig) bild säger mer än tusen ord. Kolla bara Pussy Riot.

Ibland verkar det som om makten, vare sig det är pengamakten eller den religiösa makten, eller som så ofta både och, är livrädda för själva konstnären. Men det är hans förmåga som skrämmer.

Bilden som ser rätt igenom de strukturer som skor vissa och klär andra.

Bilden, bildkonsten, innehar en särställning här. Bilden är det bästa vapen som finns om man vill kritisera makten. Bilden utesluter ingen, bilden behöver man inte kunna läsa tjocka böcker – inte ens stava sig genom alfabetet – för att förstå. Bildens direkta verkan är unik – och den gör maken skitskraj.

Exempel? Den svenska målaren Carl Kylbergs icke föreställande konst som så upprörde en socialdemokratisk ecklesiastikminister Arthur Engberg (född i Hassela socken i Gävleborgs län) att han ansåg den vara ”entartete kunst”, termen som Hitler myntade om de expressionistiska konstnärerna. Eller Peter Dahls ekivoka prinsessa på 70-talet, polisen hämtade den från utställningen och åklagaren ville förstöra (!) målningen. Eller Lars Vilks rondellröra som väl samma polis får försvara i form av livvakter i dag? Eller Elisabeth Ohlson Wallins nyliga kungabild där allt som inte får avslöjas avslöjas. För att inte tala om all den graffiti som varje dag saneras därför att politikerna inte klarar av att se den, medan de spyr ner stadsrummet med reklam bara för att den betalat för sig.

Bilder får ministrar att löpa amok, domstolar att tappa fattningen, troende att skicka ut dödsskvadroner och hovnarrar att ropa på censur.

Bilden kan störta regeringar – de som inte verkar i demokratins tjänst.

Så låt oss vara modiga och lyssna till KRO:s ordförande Karin Willéns (f ö uppvuxen i Gävle) kloka ord:

– Om regeringen och Migrationsverket menar att det är rätt att utvisa utsatta konstnärer som Narek Aghajanyan till ett hemland där de riskerar förföljelse är de också delaktiga i censur och förtryck.

Det är dags för Sverige att skapa fristäder för andra konstnärer än författare.

Mer läsning

Annons