Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Kraschen tvingade fram en förändring”

/

Hur påverkades kulturlivet av 11 september-händelserna?

Annons

Intresset för svenskheten har ökat, menar forskarna. Konstnärsskapet är svårare, säger konstnärerna. Samhället har slutit sig, menar institutionscheferna. Och graffitibild på Mohammed utanför länsmuseet blev till en säkerhetsrisk.

Peder Mellander, museichef, länsmuseet Gävleborg

Konsten har blivit mera påpassad sedan katastrofen hände. Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten och Lars Vilks rondellhundar har provocerat fram en helt ny situation för oss som arbetar med bilder.

Under en graffitiutställning för några år sedan upptäckte jag att någon hade målat ett Muhammedporträtt på den öppna graffitiväggen. Jag blev rädd. Inte för min egen del, men för att något skulle hända min familj, personalen, byggnaden. Jag diskuterade saken med min avdelningschef och vi beslöt oss för att be konstnären ta bort porträttet. Så skedde. Än i dag vet jag inte om vi gjorde rätt, och det fanns ingen att fråga.

Jag tycker att samhället har krympt de senaste tio åren. Yttrandefriheten har krympt, och därmed också demokratin. Som museichef är man ensam i de här besluten. Jag hoppas vi blir bättre på att hjälpa varandra i framtiden.

Arabella Lyons, skådespelare, Folkteater

Jag minns precis hur det var 11 september 2001: Vi repeterade Orestien i Gävle, och i en paus såg jag på TV:n hur tornen föll och exploderade. Sekvensen gick om och om igen.  Efteråt har jag tänkt att det också var en bild över hur verkligheten kraschade in i oss, in i teatern, konsten, kulturen. Händelserna tvingade fram en förändring. Världen har blivit extremt polariserad under de senaste tio åren, därför måste vi konstnärer vinnlägga oss om att berätta om omvärlden på ett mera öppet vis. Scenen har blivit en osäkerhetens plats, och den gamla vissheten har bytts mot ett mer prövande anslag, där vi lyssnar mera intensivt ut mot publiken. I dag känns det väldigt förlegat att spela på upphöjda scener, som om vi befann oss ovanför publiken.  Inte heller kan någon längre hävda att konsten sitter inne med svaret på existensens frågor.

Anna Livion Ingvarsson, chef, Konstcentrum i Gävle

I Konstcentrums uppdrag att visa samtidskonst ingår att främja demokrati och öppenhet, att vara en mötesplats.

Nu tio år efter attackerna i USA har islamofobin fått starkt fäste i hela västvärlden. Samhället har blivit mindre öppet och rasismen i Europa och Sverige förstärks genom att den underhålls av politiska partier. Jag tycker att det är en skrämmande utveckling.

Många konstnärer bearbetar dessa frågor i sina verk, och på Konstcentrum har vi bl a visat Alexander Vaindorf, Lisi Raskin och Daughters of Valhalla. Ännu ett bra exempel är Jenny Perlin. I sina filmer utgår hon från historiska dokument från spionverksamhet mot misstänkta kommunister i 1950-talets USA, men blottlägger kusliga paralleller till samtiden. Det handlar om misstänkliggörande av oliktänkande, hemlighetsmakeri, övervakning och åsiktskontroll.

Helene Rådberg, författare, Gävle

Jag tänker att bilden av skyskraporna och passagerarplanen är en fixbild för en kollapsande humanitet. En fixeringsbild för en sönderglidande tid med ett vi och ett dom och en hyperkapitalism i dödsryckningar.

Jag känner ibland att jag kan bli tokig över tystnaden. Mitt språk som inte hittar fram och bilderna som vräker sig över mig, döda kroppar i nästan varje nyhetsprogram, offren, vedergällningarna, UtØya, svältens barn på Afrikas horn!

Men vad kan jag skriva mot bilder som är så sönderexponerade? I det vägskälet mellan bild, tystnad och språk står jag – famlande. Och tycker att det är absolut nödvändigt att vi som sysslar med kultur förhåller oss till det politiska.

Karin Bäckström, konstnär, designer, och en av de verksamhetsansvariga på Galleri Lars Palm i Sandviken

Jag känner inte att 9/11 har påverkat min syn på konsten på ett direkt sätt, kanske mer indirekt eftersom mitt konstnärskap vuxit upp med den händelsen och dess konsekvenser runt omkring mig. Jag tycker det är viktigt att i kulturen arbeta för förståelse, respekt och emot förenklingar, som att t.ex. måla upp enkelspåriga hotbilder och dela upp människor i olika läger.

Jag tror absolut att kulturlivet påverkas. Vissa diskussioner är högljudda som debatten om konst och yttrandefrihet, som genom krokiga omvägar bär spår från den händelsen. Medan ett mer långsiktigt arbete handlar om kritik mot negativa strukturer i samhället och för ökad förståelse.

Regina Mucwicki Mabrouk, textilkonstnär

Jag arbetar med det som finns i min närhet och resultatet av många makthavares politik kommer allt närmare och ger sig till känna, så visst jobbar jag mer medvetet nu än tidigare med teman som samförstånd och kulturmöten och vävningen har fått sällskap av objekt och fotografi.

Det här är inget som specifikt kopplar till utvecklingen efter 11/9 utan är mer resultat efter flera händelser över tid som gjort att samhällsklimatet blivit ”hårdare”. Konsten blir för mig som ett brobygge, mellan människor och kulturer. Människors lika värde och behov, rättvisa, samförstånd och integration i samhället man bor i är så viktiga teman att belysa, tycker jag. Stora händelser föder nya konsttrender men då främst lokalt där det påverkas direkt, ofta amatörmässigt har jag märkt. Jag tänker på Kairo i dag, där det överallt finns målad graffiti med slagord, flaggan täcker allt som kan målas – kiosken, däck, bensinfat, murar etc..

Mer läsning

Annons