Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kultur i bolagsform

/
  • Det största samverkansprojektet hittills var en nytolkning av Tjajkovskijs Svansjön 2011. Men är det ett samarbete på konstnärlig grund – eller handlar det om en våt kulturtjänstemannadröm? frågar sig kulturjournalisten och teaterrecensenten Karin Kämsby.
  • Mikael Flodström. Vd på Scenkonst­bolaget.

Billigare och effektivare scenkonst? Eller en utarmning av konstarterna? Karin Kämsby besöker Västernorrland som slagit samman teater, danskompani, kammarorkester och filmproduktion i ett enda bolag.

– Kulturen måste ha mätbara mål och vara ödmjuk inför sina kunder, menar direktören, som är direktvärvad från bankvärlden.

Annons

Västernorrland är ett av de 16 län som i år går in i kultursamverkansmodellen. En stor del av deras kulturplan upptas av Scenkonstbolaget. Det bildades 2008 då Landstinget i Västernorrland och Sundsvalls kommun slog ihop sina scenkonstinstitutioner till ett bolag.

I bolaget ingår Teater Västernorrland, Film i Västernorrland, Nordiska kammarorkestern och Norrdans. Sundsvalls kommun har 40 procent och landstinget 60 procent av aktierna.

Bolagsbildningen var ett sätt att möta ökande kostnader, ny kulturpolitik och en förväntad regionalisering. Motsvarande beslut i Gävleborg skulle innebära Folkteatern i Gävleborg, Musik i Gävleborg, Gävle Symfoniorkester och Filmresurs Gävleborg slogs ihop till ett aktiebolag och fick gemensam administration.

En grundtanke var att det skulle uppstå nyskapande idéer och samverkan när konstnärer från olika konstarter möttes i fikarum och lunchrum. Ett stort samverkansprojekt har också ägt rum, nämligen en nytolkning av Tjajkovkijs Svansjön 2011. Skådespelare från Teater Västernorrland och dansare från Norrdans agerade på scenen. I orkesterdiket satt Nordiska kammarorkestern.

Resultatet kan diskuteras. Frågan är om det är konstnärerna själva som vill samverka eller om det är våt kulturtjänstemannadröm? Ett ägarkrav på samverkan riskerar att utarma konstarterna och hindra dem från att vara specialiserade.

En annan förhoppning inför bolagsbildningen var att det skulle byggas ett nytt scenhus i Sundsvall. Men något scenhus har inte byggts. Frågan har ältats sedan 2002 och tidvis utlöst en infekterad debatt där kultur ställts mot vård, skola och omsorg. Efter det borgerliga maktskiftet i Sundsvall 2010 ser lokalfrågan ut att kunna få en lösning genom kommunen köpt en intilliggande fastighet som kan byggas ihop med Sundsvalls Teater och Konsertteatern.

– Får vi ett bra kulturkvarter med fin konserthall, bio, två teatrar, en klassisk teater och en bra black box är vi nöjda, säger Mikael Flodström, sedan februari i år ny vd på Scenkonstbolaget. Han kommer närmast från Swedbank i Stockholm, bor i Sundsvall och drivs av ett starkt kulturintresse. När scenhuset debatterades som värst i Sundsvall arbetade han i Stockholm men har bilden klar:

– Man blandar ihop driftpengar och investeringspengar. Ett hus är en investering, det har kvar sitt värde. Det är i hög grad viktigt för samhället att erbjuda kultur. Inte ens de som aldrig besöker våra arrangemang vill bo i en stad som har bara vård, skola och omsorg.

Som tidigare bankmannen har han inga problem med att driva kultur i bolagsform:

– I min värld driver man saker i bolagsform. Ett bolag är synligt på ett annat sätt och transparensen blir större genom att vi har en årsredovisning.

Till genomskinligheten bidrar riksdagsbeslutet 2006 om att anställda i kommunala och landstingsägda bolag har meddelarskydd. De jag pratar med verkar rätt nöjda, men folk har fått mer att göra och kan tycka att bolaget tar för stor plats på verksamheternas bekostnad.

Scenkonst är en personalintensiv verksamhet. Sedan 2008 motsvarar löneökningar och stillastående anslag en neddragning på runt åtta procent för bolaget, vilket klarats utan större nedskärningar tack vare bolagsbildningen. Då minskades administrativ personal, främst på landstinget, när deras basenheter fördes över till scenkonstbolaget. Besparingen tycks ha stannat hos landstinget.

– I år får vi en anslagshöjning med en procent och löneökningar på tre procent. Vi ska klara det genom att bli effektivare, säger Mikael Flodström.

Hans intryck av Scenkonstbolaget är att de fyra grundverksamheterna fungerar väldigt bra:

– Vi levererar bra teater, musik och dans, vi har ett danskompani av yppersta världsklass. Film i Västernorrlands satsning på ”I rymden finns inga känslor” har gått på plus. Den var den mest uthyrda svenska filmen förra året. Det är jätteroligt, även om vi inte har krav på oss att driva verksamheten kommersiellt.

– Vi hanterar människors skattepengar och bör vara ödmjuka inför kunden. För oss är människor mer än kunder, de är medborgare och ägare.

Ledningsgruppen består av honom själv och de fyra konstnärliga ledarna för teater, dans, musik och film.

– Jag är inte här för att påverka dem konstnärligt, jag är här för att se till att det här bolaget drivs så att så mycket som möjligt av våra anslag når våra målgrupper. Vi har också börjat göra gränsöverskridande samarbeten mellan konstformerna. Svansjön är ett exempel och det ska bli mer sådant.

Saker han vill förbättra är marknadsföring och tillgänglighet.

– Det vi gör ska vara tillgängligt för alla, också funktionshindrade. Även marknadsföring handlar om tillgänglighet. Människor måste få veta vad som händer och vad som finns i vårt utbud.

Mikael Flodström tar fram Västernorrlands kulturplan.

– Jag har läst alltihop, det är jag som ska utföra det. Ett av skälen till att jag tog jobbet var att vi ska prioritera kultur för barn och ungdom.

Samtidigt är han lite förvånad över hur målen för kulturen beskrivs, nationellt och regionalt.

– De här målen är mer som syften. Mål ska vara smarta; specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidssatta, säger han.

Karin Kämsby

Mer läsning

Annons