Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kultur – vad är det?

/

Annons

För en tid sedan skrev Hans Lindblad en välskriven och kunnig artikel om sin syn på kultur. Men egentligen skrev han mest om hur bra Dalarna och Hälsingland har varit på att locka turister. Samtidigt ifrågasatte han varför Micael Dahlberg och jag, tillsynes föga kulturintresserade moderater, inte slog ned klackarna tidigare i fråga om kommunens ansökan om att bli kulturhuvudstad. Var det så att de 100 miljonerna var det som fick oss två och ytterligare 17 borgerliga politiker att säga nej?

Jag kan bara svara för mig och det är klart att det stora belopp kommunen tänkte sig att satsa utöver ram på projektet väger tungt. Men mitt nej, som jag motiverade i fullmäktigedebatten, var i första hand att jag tyckte vi inte fick mycket ”kultur” för de pengarna utöver det vi redan har här i Gävle.

Hur mycket satsar vi inte redan på kultur! Bara symfoniorkestern drar en kostnad på ca 100 miljoner kronor över en femårsperiod. Åtminstone om man räknar in hyreskostnader. Kultur- och fritidsförvaltningen har en budget om 221 miljoner kronor för 2009 och i långtidsplanen ökar budgeten med ca nio miljoner per år. Så nog fanns de ekonomiska möjligheterna inom ram för att genomföra ett kulturhuvudstadsår.

I debatten om kulturhuvudstadsåret har mycket kretsat kring vad som är kultur. Inte minst Gefle Dagblads kulturchef Björn Widegren har ifrågasatt vad som var ”kultur” i Gävles ansökan. Som jag läste den nästan 300 sidor tjocka luntan så var den endast en programförklaring och ett hopkok av kultur, hobby och turism kryddat lite med utbildningar och konferenser. Många ord och lite substans!

Även om mitt liv har varit fullt av samvaro med familj och fulla arbetsveckor så har jag nog hunnit med att konsumera ”kultur”. Då jag varken spelar, sjunger i kör eller har måleri som hobby har det kanske mest blivit, så föraktligt kallad, ”finkultur” för min del. Den delen av vår kultur var tydligen vad den stora majoriteten i kommunfullmäktige inte ville ha. Vår symfoniorkester nämndes knappast och Gävles gamla fina teater hade också en undanskymd roll.

Men de ansvariga för vår ansökan räknade med miljontals besökare till Gävle och Gästrikland under kulturhuvudstadsåret. Så frågan blir – vad skulle locka hit kulturintresserade från när och fjärran? Den frågan har ingen kunnat besvara. Varför inte ett program under 2014 för vår symfoniorkester med rubriken ”Svensk musik under 500 år, från Roman till Sandström” och en teateruppsättning av Strindbergs klassdrama Fröken Julie med Lassgård som betjänten? Det hade kunnat locka många till Gävle under året 2014.

Så varför inte genomföra detta trots att vi inte är kulturhuvudstad?

Björn Frankson (m)

Mer läsning

Annons