Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnorna blev de första kristna

/

Annons

Nestorskrönikan beskriver på ett målande och ofta drastiskt sätt hur vikingar, vikingaättlingar och slaver blandades, gifte sig och gav upphov till nya släkten, som med tiden blev tämligen homogena.

På så sätt uppkom efter blott några generationer de så kallade ruserna, som befolkade landet närmast öster om Östersjön. De talade slaviskt språk och kunde inte längre skandinaviskt tungomål.

I krönikan skildras även expressivt hur olika medlemmar inom en och samma familj tog till sig den nya kristna läran. Av beskrivningen förstår man, att kristnandet inte genomfördes en gång för alla vid ett och samma tillfälle.

Under året 862 kan man i krönikan läsa följande: Och Rurik tog makten (i Novgorod) och förlänade åt sina män olika städer – en fick Polotsk, en Rostov och en annan Beloozero. I dessa städer är varjagerna (=vikingarna) inflyttare, medan de ursprungliga invånarna i Novgorod var slaver, i Polotsk krivitjer, i Rostov merer, i Beloozero vepser, i Murom muroma; och över dem alla härskade Rurik.”

En av vikingarnas viktigare färdvägar i österled gick från Östersjön in i Rigabukten och vidare längs Daugavafloden (Dvina/Dzvina/Düna). Där fanns staden Polotsk strategiskt belägen. Tämligen snart blev Polotsk med omkringliggande område ett självständigt furstendöme med nära kontakter med såväl Novgorod som Kiev. Samtidigt som Vladimir var storfurste i Kiev (slutet av 900-talet) regerade varjagen Rogvolod i Polotsk. Nestor vet berätta, att Vladimir var omättlig vad gällde kvinnor, och nu eftertraktade han Rogvolods dotter Rogned. Hon avvisade dock hans begäran att få henne till maka. Därför anföll Vladimir Polotsk, våldtog Rogned inför hennes skräckslagna föräldrar och lät mörda både Rogvolod och dennes två söner.

Vladimir förde sedan med sig Rogned till Kiev, där hon födde honom två döttrar och fyra söner, av vilka Jaroslav med tiden blev regent i Kiev och fick epitetet ”den vise”. Han äktade i sinom tid Ingegerd, dotter till vår Olof Skötkonung! Men det är en annan historia.

Tillbaka till storfursten Vladimir. Han lät senare kristna sig och sitt folk. Året var 988 och han hade bland annat tagit intryck av sin skandinaviska farmor Olga, som var den första personen som hade låtit döpa sig i Bysans.

Därefter äktade han den bysantinska kejsardottern Anna och måste så följa de kristna reglerna, som inte tillät ens en furste att ha flera hustrur. Därför försköt han Rogned.

Rogned, som vid denna tid var kristnad och i dopet fått namnet Anastasija, flyttade tillbaka till Polotskriket. Där slog hon sig ner och uppförde det första klostret i hela det västra slaviska området. Hon levde där ända till sin död år 1000.

Närmare hundra år senare möter vi i Polotsk ännu en framstående kristen kvinnogestalt.

Det är den heliga Efrosinija, av furstlig ätt (1101-1173). Hon grundade mycket tidigt ett kloster, som blev både ett andligt och kulturellt centrum. Där inrymdes bibliotek och skola samt ikonverkstäder och guldsmedsverkstad.

Hon var den första slaviska kvinna som kanoniserades. Hon tillbeds idag som det första vitryska helgonet.

I Polotsks utkant kan man än idag besöka Efrosinijas lilla klosterkyrka Spasayskaja tsarkva (Frälsningskyrkan). I det svaga ljuset djupt inne och högt uppe i en liten cell lyser underbara väggmålningar i sina ursprungliga färger.

Här har inga hårdhänta konservatorer varit framme. Dock syns tydliga spår från nyare tiders klåfingriga besökare.

Fotonot: Nestorskrönikan är den främsta källan till den äldsta slaviska historien. Den beskriver tiden från jordens skapelse fram till år 1113. Tyngdpunkten ligger på riket Rus’ (Rus = Kievriket, fornryska riket) uppkomst och kristnande. Krönikan skrevs av munken Nestor, som levde i Grottklostret i Kiev. Han var född år 1056, och de sista anteckningarna han gör i sin krönika är från år 1113.

Mer läsning

Annons