Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läxhjälp dödsstöten för likställd skola

Det går att fixa och trixa med skattemedel, det går att kalla det RUT och ROT. Det går att fixa och trixa med skolan, statlig, kommunal och slutligen fri, som i friskola.

Annons

Men det går inte att trixa med siffror, de talar sitt tydliga språk. Senast i raden är den rapport som EU nyligen publicerat. Den redovisar att över 17 procent av 15-åringarna ligger på en nivå där de bara klarar de allra enklaste texter, i Sverige. Det som en gång var världens modernaste land. Över hela EU talar rapporten sitt dystra språk: Var femte femtonåring och närapå 75 miljoner vuxna saknar grundkunskaper i att läsa och skriva.

I rapporten puffas för högläsning och att bibliotek kan ”grundas i ovanligare miljöer som köpcentra”. Och just där kan väl ändå Sverige slå sig för bröstet och utbrista, God morgon Europa! det där har vi gjort länge. Fast högläsningen minskar och bibliotekens uppdrag blir allt suddigare.

Att i ett sådant läge föreslå att RUT-avdraget också ska omfatta läxhjälp för gymnasister är absurt. Läxhjälp räknas som hushållsnära tjänst, barnpassning enligt skatteverket, och kan redan utnyttjas för elever till och med grundskolan. Samtliga rapporter visar att den svenska skolan är svårt segregerad. Förslaget är en spik i kistan för idén om den likställda skolan, och ingenting annat än skattefinansierad, individualiserad curling.

Aldrig trodde jag att jag skulle komma att tycka så bra om min gamla skola, där kreti och pleti gick. Där lärarna i princip hade samma ambition för alla elever; att lära ut. Metoderna var inte alltid så pedagogiska, men lärarna trodde i alla fall att ungarna kunde lära sig. Någon gång vände sig dom smarta eleverna om i bänken och förklarade för någon som inte riktigt fattat.

Vi var där tillsammans, de som inte hade det så bra, och de som hade det bättre. Det var nyttigt för oss alla – vi delade med oss av våra erfarenheter och barndomar. Blev inte sämre människor av att våra egon var något mer nedtonade än i dag.  

Men man ska inte skönmåla, här fanns både fördomar och stigmatisering av vissa elever. Och öppenheten från lärarhåll var det inte alltid så mycket bevänt med. Mobbning pratades det knappt om.  Och som i alla tider, även i världens modernaste land, fanns det barn som hade det bra förspänt och bar med sig ett stort kulturellt kapital hemifrån. För dem gick det bättre.

Men min gamla skola var ändå en språngbräda för oändligt många ungdomar som annars hade blivit vid klasslästen. I boken ”Tala om klass” vittnar många om skolans och folkbibliotekens betydelse.

Hur annorlunda är det inte i valfrihetens Sverige. Fri tycks bara den vara som har pengar och rätt bakgrund.

Underbart vore det däremot med en skola som curlade alla elever.

Mirianne Steinsaphir

Mer läsning

Annons