Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Litteraturen bearbetar traumat

/
  • Till hösten kommer Ali Esbatis bok om händelserna på Ut­öya. För honom har det varit viktigt att sätta in terrordådet i ett politiskt sammanhang.Foto: Lise Åserud/Scanpix

Över 20 böcker har skrivits om den 22 juli – dagen som förändrade Norge för all framtid. Ali Esbati är en av de som skriver om sina upplevelser:

Annons

– Jag tror att det är viktigt att det skrivs och bearbetas. Men det har varit mycket svårare än jag trodde.

En av de första ordentliga skildringarna av det som skedde den 22 juli och dagarna efteråt var Kjetil Stormarks ”Da terroren rammet Norge. 189 minuter som rystet Norge”, välskrivet om vad som hände de tre första dagarna efter terrordådet. Redan i december landade boken i handeln.

– Jag har aldrig sett ett så intensivt arbete med en bok. Författaren fick vad som närmast kan beskrivas som utomjordiska krafter och jag jobbade också dygnet runt, säger Tuva Örbeck Sörheim, chefredaktör på Kagge förlag och förläggare av Stormarks bok, och fortsätter:

– Det var så viktigt att boken blev bra. Man kan inte ge ut något halvdant om 22 juli, det fick inte finnas några fel.

Den intensiva arbetsprocessen handlade förstås om en vilja att vara först, men Tuva Örbeck Sörheim nämner också de många intervjuerna som boken bygger på som ett skäl att vara snabb.

– I arbetsprocessen upplevde vi att folk formulerade om sig ganska snart, berättelserna förändrades. Vi kan aldrig ge en fullständig bild av det som hände, men vi måste försöka.

Det inget förlag har velat ge sig på är böcker om gärningsmannen. När rättsprocessen mot honom drar igång senare i år lär även Anders Behring Breivik bli föremål för längre texter och analyser, men hittills har det varit för tidigt, tror Tuva Örbeck Sörheim och berättar om en annan bok som inte givits ut.

– Vi hade en bok med berättelser från Utöya, djupintervjuer med ungdomar som överlevt. När boken var klar var det en av dem som inte klarade av att se sin historia i tryck. Den boken kommer aldrig att tryckas.

Intresset för litteratur om den 22 juli har varit stort, men storsäljarna återfinns i andra kategorier. Tuva Örbeck Sörheim upplever att medier har varit det viktigaste sättet att hålla sig uppdaterad. Ämnet är så tungt, menar hon, och många orkar inte öppna en bok på 500 sidor efter de nästan dagliga nyhetsrapporteringarna.

– Det som hände den helgen var en fysisk upplevelse och för många som läser böckerna kommer känslorna tillbaka. Frågan är om man orkar tårar, mardrömmar och oro en gång till.

Ändå tror hon att böckerna fyller ett behov. Det finns ett stort värde i översikten och att det som hände sätts i ett sammanhang.

Just sammanhang har varit ett ledord för Ali Esbati, svensk vänsterpolitiker och opinionsbildare numera bosatt i Oslo, och en av de som överlevde massakern på Utöya. Han skriver på en bok i två delar som är tänkt att ges ut i Norge efter sommaren, och sannolikt även i Sverige. Arbetsnamnet är ”En Utøya-overlevendes beretning” och det är dels en rak redogörelse av hur han upplevde det som hände på Utöya, dels ett försök att i essäform sätta in händelserna den 22 juli i ett större politiskt sammanhang.

– Även om ingen kunde förutse själva dådet i den formen eller omfattningen så kom det knappast som en blixt från klar himmel att något våldsamt skulle kunna ske med utgångspunkt i den ideologin. Det är viktigt att förstå och reflektera över att det ideologiska och organiserade hatet mot muslimer är en karaktäristisk del av vår politiska samtid, säger han.

Ali Esbati var i högsta grad en del av rapporteringen och diskussionen i medierna; att prata om Utöya var ett sätt att bearbeta det han varit med om. Nu känns det viktigt, nästan på ett existentiellt plan, att bidra till ett samtal om Europas politiska miljö.

– Jag har haft tur, jag hör inte till dem som har haft starka posttraumatiska reaktioner och jag har inte haft svårt att sova. Men jag har känt mig trött och sliten. Det har tagit längre tid och varit svårare att skriva än jag trodde från början.

– Små saker som kan vara obetydliga för andra blev enormt viktiga för mig, allt måste vara korrekt. Jag tvingades gå igenom minnen och anteckningar många gånger.

Mer läsning

Annons