Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Litteraturens höga visa

/
  • BBC gör just nu en dokumentär baserad på Jeanette Wintersons självbiografi.               Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Jeanette Winterson har skrivit en hoppfull självbiografi om en hård barndom och en monstruös adoptivmamma. Men framför allt sjunger hon böckernas lov.

Annons

Med det rödlockiga håret på ända ser hon ut som en brittisk skogsmulle i det nya och flashiga Scandic-hotellet på Kungsgatan i Stockholm.

– Fruktansvärt ställe, utbrister hon pekar på tavlan med Lou Reeds låttitel "Just a perfect day". Hon har sett den i alla rum hon varit in i.

Men egentligen är Jeanette Winterson väldigt nöjd över hur litteraturens flygande matta tagit henne hit och dit, nu även till ett lyx-Scandic i Stockholm. Om det inte vore för böckerna och språket hade hon förmodligen blivit kvar i en "fruktansvärd industristad" i nordvästra England, tror hon själv.

I självbiografin "Varför vara lycklig när du kan vara normal?" berättar hon varför. Jeanette Winterson återvänder till den personliga historia som låg till grund för hennes debutroman "Det finns annan frukt än apelsiner".

Den gången skrev hon den berättelse hon kunde leva med då. För den mer smärtsamma saknade hon ord. Har hon hittat dem nu i den uttalade självbiografin som är skriven under och efter såväl psykiskt sammanbrott som självmordsförsök? Förmodligen inte.

– Jag tänker på den här boken som ett experimenterande med erfarenheter. Och jag tänker att den fortfarande bara är en version av själva originalet. Om jag närmar mig det här materialet om 25 år igen kommer det att bli helt annorlunda.

Nästa vecka reser hon

för BBC:s räkning tillbaka till Accrington, den gamla industristaden i nordvästa England där hon växte upp, i dag Englands näst fattigaste stad.

Det var i Accringtons bibliotek som den 11-åriga Jeanette Winterson tröskade igenom världslitteraturen i alfabetisk ordning, A-Z. Var skulle hon annars börja, om inte på A? För poeterna gjorde hon undantag, hungern krävde att hon slukade flera, samtidigt.

Men hade det inte varit för en galen adoptivmamma som förbjöd henne att läsa hade hon aldrig kommit dit.

– Det var en så speciell kombination av omständigheter som tvingade mig i riktning mot böckerna, det hon inte ville skulle hända var tvunget att hända eftersom hon var så duktiga på att berätta historier själv. Hon var som en roman i sig själv som jag var tvungen att utmana.

Det fanns dock en bok som var tillåten, Bibeln. Mrs Winterson läste högt och gav tidigt sin dotter en känsla för språk på hög nivå. De böcker som dottern gömde under madrassen brände mamman på bål. Sitt barn stängde Mrs Winterson in i kolkällaren eller lät henne sova ute på trappen som en hund. När Jeanette Winterson skaffade flickvän blev hon portad för alltid.

Ändå faller hon ut i försvar.

– Det är klart jag var olycklig ibland, till och med desperat, men hon lät mig vara i fred. Jag tror våra reaktioner på omständigheterna är lika viktiga som omständigheterna i sig själva. Det som är farligt för en person kan vara tryggt för en annan. Om jag hade vuxit upp i en trevlig medelklassfamilj hade jag förmodligen inte stått ut.

Litteraturen blev din räddning?

– Det är sanningen om mitt liv. Jag är outtröttlig i min evangelism för böcker, jag tänker inte acceptera att de blir lyxföremål eller sekundära, för mig är de avgörande. Vi måste sluta be om ursäkt för konsten, vi måste säga "människan uppfann kulturen, kan vi snälla få ha den kvar".

Erika Josefsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons