Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med Brecht direkt in i politiken

/
  • Malin Stenberg och Anna Berg har arbetat tillsammans förut och nu har de tagit sig an Bertolt Brechts
  • Alexandra Zetterberg Ehn spelar titelrollen i Folkteaterns uppsättning av
  • Johanna (Alexandra Zetterberg Ehn) i Brechts pjäs
  • Alexandra Zetterberg Ehn.
  • Johanna i Brechts pjäs

Inne på Folkteatern är det trångt. Ett kontorsrum med glasade väggar tar upp nästan allt utrymme på scenen, ett stort skrivbord brer ut sig därinne och massor av post it-lappar sitter klistrade på det.

Annons

– Det är pengarna i pjäsen, säger dramaturgen Anna Berg och fladdrar med en av dem.

Hon och Malin Stenberg har jobbat ihop förut, på Backateatern i Göteborg, och när Malin Stenberg och Folkteatern landat i beslutet att göra Bertolt Brechts inte så ofta spelade ”Den heliga Johanna av Slakthusen” med sex av teaterns skådespelare, krävdes en bearbetning av pjäsen.

– Den har tretton namngivna roller. Och massa andra. Är det 26-27 stycken? Och statister, säger Malin Stenberg.

Nu spelar förvisso alla utom Alexandra Zetterberg Ehn och Arabella Lyons, som spelar kapitalisten Mauler, flera roller, men Folkteaterns uppsättning är ändå med ett rejält nedbantat persongalleri.

– Och jag hade inte velat göra det på nåt annat sätt än såhär, säger Malin Stenberg bestämt.

För resultatet har blivit en pjäs som är mer Brecht än Brecht, konstaterar hon och Anna Berg. Genom att renodla karaktärerna har de fått en helt annan emotionell förankring, menar de. Relationerna har blivit viktigare.

– Vi har försökt ta fasta både på dramat i spelscenerna och en mer redogörande hållning i andra partier, inspirerat av Brechts episka teater, säger Anna Berg.

Malin Stenberg har tidigare gjort visuellt spektakulära uppsättningar (i höstas gjorde hon till exempel konståkningsmusikalen (!) ”Blood on ice” på just Backa teater) och redan tidigt i den här processen plockades scenografen Heidi Saikkonen in och ställde det tidlöst trista kontorsrummet på scenen.

Alexandra Zetterberg-Ehn säger att det störde i början, de som är vana vid att jobba med i princip tomma rum. Men att de där väggarna har betydelse.

– Om jag jämför med Alice (i Underlandet) som jag spelade, som var så otroligt fri i tanken och utan gränser så är Johanna så otroligt intryckt i en box.

Brecht skrev ”Den heliga Johanna av Slakthusen” i slutet av 20-talet, den utspelar sig också då, i ett Chicago på gränsen till depression och där slakthuschefen säger upp alla arbetare. Johanna är frälsningssoldaten som kommer med tron på människans godhet och som genom att nästan naivt ställa frågan ”Varför då?” hoppas på förändring.

– Det kan jag känna igen mig i. Just det där naiva i att ”men det är ju bara att förändra”, men oftast är det inte så enkelt, säger Malin Stenberg.

– Johanna hamnar i ett system som hon slåss emot. Hon är helt obändig i sin övertygelse men när det krockar med de starka krafterna hon utmanar, som kapitalismen, så tvingas hon ompröva, säger Alexandra Zetterberg-Ehn.

Den där naiviteten, eller vad vi ska kalla den, är utmaningen i rollen, menar hon. Att göra den trovärdig.

– Det är svårt att vara så ren.

Malin Stenberg och Anna Berg, som inte tidigare arbetat med Folkteatern, är imponerade av ensemblen och inte minst det faktum att de redan har Brecht i sig, genom uppsättningen av ”Den kaukasiska kritcirkeln” tidigare.

– Det förs angelägna samtal här. Vi har börjat i det intellektuella och kunnat smälta ned det, säger Malin Stenberg.

Brechts beskrivning av (och kritik mot) det kapitalistiska systemet är skrämmande aktuell, menar de allihop, och att byta kontexten till ett här och nu har alltså inte varit svårt. Det handlar heller inte bara om ekonomiska system i gungning utan också om hur man uppnår förändring.

– Johanna är pacifist och säger att våld föder våld men när hon blandar sig i och folk dör omkring henne blir det till slut som att hon imploderar, säger Malin Stenberg och kopplar ihop det med sina egna känslor kring demonstrationerna i Kärrtorp i Stockholm i höstas då nazister våldsamt störde en fredlig demonstration och vad som då väcktes.

Samtalen om en dagens Johanna och vem det är har varit många, säger de. Hon finns. Alexandra Zetterberg-Ehn exemplifierar med Nelson Mandela och Aun San Suu Kyi som satt många år i husarrest i Burma. Anna Berg tar exempel från miljörörelsen, som ju inte fanns när Brecht skrev pjäsen.

– Det handlar om att hitta ett sätt att organisera sig. Alla vet ju egentligen vad som krävs, säger hon och konstaterar att det också nu är mer komplext än i den tid då Brechts pjäs kom till.

Men varken Brecht eller Folkteatern ger några enkla svar. Den slutar verkligen frustrerande, som Malin Stenberg säger.

Samtidigt är det just det som är teaterns syfte, menar Alexandra Zetterberg- Ehn: Att ställa frågorna och väcka tankarna. Inte nödvändigtvis presentera lösningarna. Inte ens när det är supervalår.

Mer läsning

Annons