Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men friheten,myndigheten!

Annons

”Bidragsmyndigheten” – Herregud, är det en Strindberg på sitt mest satiriska humör som fört pennan i kulturutredningen?

Men varför kopierar man inte direkt ur ”Röda Rummet”? Med en liten omskrivning kunde den nya myndigheten kallas ”Kollegiet för utbetalandet av Konstnärernas löner”.

Man vill banta myndigheterna. Centralisera. Från tjugo myndigheter till tre.

I kommentarerna – det mesta har ju redan läckt ut – ser jag att många undrar varför. Och de menar att det inte alls behöver bli bättre.

Bättre? Nå, vilka tror det. Alla byråkrater som blir av med jobbet? Alla de regionala profeter som nu vädrar morgonluft inför de diffusa löftena att nu får ”regionerna mer att säga till om”?

Tror jag inte. Eller hoppas jag inte. Men befarar också att det kan bli så.

Men det viktiga är inte att det blir mer kultur utan att kulturen blir bra, eller i alla fall bättre...

Sånt kan, ska inte, en myndighet – oppifrån! – veta ett smack om.

Och har vi inte nog av by- och bygdepolitik i kulturen? Se bara på Gävles famösa satsning på ”den kulturella allemansrätten”. Det flum som nu, medelst en fräck kupp, ska permanentas med nytt kansli och ny tjänst, bekostad av Gävle kommun.

Ännu en myndighet...

Nej, nej, jag vet. Kulturutredningen har inget med just detta att göra. Det klarar Öström & Co alldeles utmärkt av sig själva. Jag kom bara på att det passade i ett sammanhang där man, som i den kulturpolitiska utredningen, försöker göra svindleriet till en skön konst.

Juryn sa nej med eftertyck till Gävle som kulturhuvudstad. Gävles befolkning sa nej med ett dån. Ända smugglar man igenom en fortsättning.

Nej, svaret på varför staten vill möblera om i myndigheterna är förstås för att den vill spara pengar. Synergi, kallas det nuförtiden och bedrivs överallt. I bilindustrin likaväl som i tidningsvärlden som nu i kulturen. Det är som om varenda bransch tror att den säljer muttrar och skruvar.

De värdeladdade orden som utredningen kommer dragande med – de om kulturpolitikens syfte får mig inte att bli rörd.

Däremot störd.

Uppgiften är, bland annat, ”att främja mångfald, kulturell pluralism och internationellt samspel”. Plus mer ludd i samma stil.

Ja, ni hör väl? Kulturen ska fixa allt, precis allt. Vara alltings lilla hjälpgumma, fixa förändring på varje område.

Det är inte allts kulturens uppgift. Och det går inte att styra ett helt lands kulturliv. Ett levande kulturliv söker sig alltid sina egna nya vägar. om vilka myndigheterna inte vet, eller ska veta, ett spån!

Det är det som är poängen med kulturen, men som politiker av alla schatteringar har så svårt att förstå.

Nämligen friheten.

Mer läsning

Annons