Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minns Albertus Pictor!

/

Annons

Den första februari invigde ärkebiskopen och landshövdingen jubileumsåret för ”Albert Målare”. Det var i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala.

Han har lite skämtsamt kallats ”Upplands Michelangelo” på grund av sin väldiga produktion och sin originalitet.

Han målade inte Sixtinska kapellet i Rom men väl 30 kyrkor i Uppland, Södermanland och Västmanland, däribland Trefaldighetskyrkan i Uppsala med dess sextio änglar i taket. Stadsbiblioteket i Uppsala har haft en utställning med fotografier av hans mest kända kyrkmålningar.

Albert föddes omkring 1440 i Tyskland, kom till Sverige på 1460-talet och bodde först i Arboga men kom snart till Stockholm, som då hade en stor tysk befolkning: stadens styrelse var uppdelad i en tysk och en svensk del.

Han var mångsidigt begåvad.

Under den varma årstiden målade han kyrkor, men under vinterhalvåret var han ”pärlstickare” som det hette på hans tid.

Det innebär, att han hade syateljé och broderade antependier (förhänge, kläde på altare) och mässhakar för kyrkorna med fastsydda pärlor som prydnad

En praktfull mässhake med en Mariabild finns i Uppsala domkyrka. Albert var också musiker och avbildar ibland musikinstrument i kyrkmålningarna. Sista gången han nämns i källorna spelade han orgel på en begravning i Storkyrkan år 1509. Han dog tydligen detta år cirka 70 år gammal, på den tiden en hög ålder. Hustrun dog på 1520-talet.

Det kom ett nytt smakideal i fråga om kyrkornas inre på 1790-talet och i början av 1800-talet.

Nu skulle det vara ljust i kyrkan.

De medeltida kyrkornas små fönster gjordes större och därmed förstördes en del väggmålningar men värst av allt var, att målningarna delvis kalkades över.

Visserligen har vår tids skickliga konservatorer med ny teknik lyckats få bort många överkalkningar, men det är svårt att göra de gamla målningarna rättvisa. Färgerna blir bleka och bildernas konturer suddiga. Ganska ofta är dock valven orörda; det blev tydligen för besvärligt att kalka där.

Härkeberga i Uppland är det finaste exemplet på Albert Målares konst. Valvens målningar är orörda och väl bevarade och väggarnas restaurerade.

Det fanns flera skickliga kyrkomålare under medeltiden men Albert tar priset. Han kunde måla allvarligt och pietetsfullt som i Yttersta domen i västra valvet.

En madonnabild är vacker, mänsklig och realistisk med Maria ammande Jesusbarnet.

I Helga Trefaldighets kyrka finns en blond Maria i strålglans.

Albert individualiserar personerna med skicklig realism. Judas och åskådare till scener, där helgon marteras kan få grova, fula och ondsinta ansiktsdrag.

Sankt Göran dödar draken och målaren låter blodet spruta ur hans gap.

Man får också värdefulla kulturbilder ur det medeltida livet med kläder, hantverk, föremål, seder och bruk osv.

Burlesk humor är ett kännetecken på målarens konst. I Härnevi kyrka i Uppland finns en orgelspelande gris!

I Härkeberga får vi se ”Noaks skam”, även kallad ”Noas blygd”. Gubben Noak har supit och ligger utslagen. Enligt Bibeln blottades hans blygd, men Albert har sedesamt nöjt sig med att rocken lämnat benen bara. Tre söner tittar på, en hånar farsgubben, en andra vill tydligen hjälpa honom, men en tredje skäms och håller för ögonen för att slippa se faderns förnedring.

Albert har också fint sinne för komposition, till exempel i den mästerliga Gregorii mässa i Härkeberga.

Han är en av våra märkligaste målare och väl värd att firas 500 år efter sin död.

Jan Sterner

Mer läsning

Annons