Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Multikonstnär Nauman ruskar om

/
  • Bruce Naumans ”Pinchneck” (1968) där han nyper sig själv i kinden – om och om igen.
  • Bruce Naumans senaste stora verk, ”Beschriebene kombinationen” (2011) innehåller en högtalarröst som skriker order till ett par händer på en videoskärm, som sedan följer instruktionerna. Lyder vi bara order utan att ifrågasätta, är en av Naumans frågeställningar om livet.
  • ”Clown Torture” (1985) kombinerar två av Naumans återkommande ­teman: clowner och tortyr.
  • Bruce Nauman medverkar ofta själv i sina verk, som i ”Anthro/Socio” (1992), ett niokanaligt videoverk.
  • Neonverket ”Life And Death” (1983), ett av Bruce Naumans enligt många viktigaste verk, visas nu för första gången för en svensk publik.
  • Bruce Nauman.

Sedan Bruce Nauman inledde sin karriär i mitten av 1960-talet har han legat i absolut framkant, menar Johan Sjöström, ansvarig för utställningen.

Annons

– Han är en pionjär både tematiskt och i sitt uttryck och en stor influens för många konstnärer. Till exempel var han en av de första som använde video som teknik, det gjorde han redan på 60-talet. Han är absolut före sin tid, säger Johan Sjöström, som menar att om 20-30 år är Nauman lika stor som Picasso och Warhol är i dag.

Bruce Nauman föddes 1941 i Indiana i USA och bor och verkar i New Mexico. Naumans konstnärskap kännetecknas av en absolut vilja att påverka människor, att filtrera samtiden och dess största mänskliga brister och avarter genom konsten. Nauman tar gärna upp det sämsta med samtiden, som tortyr, våld, grymhet och människans ofrihet. Utförandet är stramt och återhållet, men innehållet nästan outhärdligt. I verket ”Untitled”, från 1987, hänger exempelvis en stålstol upp och ner i taket, fastsatt med vajrar. Tankarna går genast till avrättningar och tortyr.

Förutom video arbetar Nauman med skulptur, teckning, neon, performance, grafik, med mera. Naumans konst är tänkt att drabba, själva tekniken och utförandet är bara ett hjälpmedel på vägen dit. Oftast använder han sig av repetitiva mönster och rörelser för att peka på mänsklighetens tröstlösa kamp för att förstå och inruta sig i vardagen. Repetitionen är ett sätt för oss att skapa något slags rutin i en skrämmande och okontrollerbar omvärld.

Ofta förekommer Bruce Nauman själv i sina verk.

”I ateljén gör jag inte så mycket repetitivt arbete. Jag ägnar mycket tid åt att titta och tänka för att komma fram till det mest effektiva sättet att kommunicera det jag vill ha fram. Det kan vara en teckning, en skulptur, en plastavgjutning eller vad som helst”, säger Bruce Nauman i ett citat i utställningskatalogen.

Ett av de mest kända verken, ”Life And Death” (1983) är också med i utställningen i Göteborg. Verket är en neonskylt med blinkande ord.

– Neon var tidigare ett väldigt utskällt medium, som ansågs osnyggt och ovärdigt konsten. Detta är ett typiskt exempel på hur Nauman väljer ett oväntat medium för att förmedla det han vill säga. Det ser vid första anblicken inte ut som konst, men efter ett tag väcks en karusell av känslor. Naumans konst är påstridig, säger Johan Sjöström.

Bruce Nauman sätter inte mycket hopp till mänskligheten, som han menar är förlorad i sina vanor och nästan tvångsmässiga vilja att skada och förstöra. Samtidigt innehåller hans verk ofta slapstick och humor.

– Skrattet är ju ett klassiskt sätt att nå fram till människor. Det finns något befriande i humor. När allt har gått i baklås kan man skratta och försöka igen. Kanske är det också ett tecken på att Nauman trots all sin svärta har en liten försiktig tro på mänskligheten, säger Johan Sjöström.

Mer läsning

Annons