Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En av vårens intressantaste konserter

/

MUSIK: Duo Ego på Gävle teater.

Annons

IDKA:s första vårkonsert på Gävle teater bjöd på banbrytande, existentiellt färgad elektroakustisk musik av Stockhausen och Cage samt urpremiär på verk av Jenny Hettne och Tony Blomdahl, inspirerade av klassikerna. Idén är en utbyggnad av projektet ”Historien nu”, ett samarbete mellan Duo Ego och Tony Blomdahl från 100-årsjubileet av John Cages födelse.

Stockhausen "Gesang der Jünglinge" från 1955-56, ”den elektroniska musikens första mästerverk” kallat, kombinerar elektronisk musik med inspelningar av en gossopran, baserat på en biblisk text. Den stränga Stockhausen-stiftelsen förbjöd Duo Ego att framföra en transkription, vi fick höra originalversionen för fyra högtalargrupper. Maffigt att sitta mitt i flödet av klirrande, bubblande ljud och en ljus röst, fragmenterad till ängla- eller anderöster i rytmisk rörelse mellan girlanger av babbel och rassel, i en känsla mellan universell humor och ursprunglig fruktan och skräck.

I Jenny Hettnes ”Gesång”, kom alla slagverk på scenen till användning. Stillheten och betoningen på texten, särskilt ordet ”Herren”, var större. Klanger av glas och metall tog vid där elektroniken slutade och bubblandet togs upp av rösten i upprepade, ultrasnabba ”Lova Herren”. Uppmärksamheten skärptes av finlir på blomkrukor och gongar, som i en alkemists laboratorium där det brann, knastrade och klingade svagt, en hemtrevlig och behaglig spegelbild av varats tunga mysterier.

John Cages ”Ryoanji” från 83-85, inspirerat av en zenbuddistisk trädgård, kan framföras av vilka instrument som helst, denna kväll slagverk, röst och förinspelade röster. Den meditativa stämningen fördjupades i ett enda, långt förlopp. En lågmäld rytm på träblock och en glidande röst som påminde om asiatiska stråkinstrument rörde sig oupphörligt runt och suggererade fram bilder av en långsam helig dans.

Tony Blomdahls ”A Garden” lade en negativbild av motsatser över Cage, lät muller och tunga metalliska rytmer, massivt slammer och våldsamma crescendon överlagra tystnadens plats. Energi och form tycktes komma ur det tomrum mot vilket verket också opponerade sig, vilket gjorde helheten till en stark reflektion av varat och intet. En av vårens intressantaste konserter.

*

Läs mer: Hitta alla artiklar från GD Kultur här

Läs mer: Missa inte det senaste – följ GD Kultur på Facebook

Mer läsning

Annons