Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kungligt gnistrande tonfest

/
  • Jubileumskonserten i Sandvikens kyrka inleddes med en fanfar, Sandviks styrelseordförande Anders Nyrén höll högtidstalet och solist var pianisten Staffan Scheja, som är konsul Göranssons barnbarnsbarnbarn.

Vilken solist, måste jag utbrista denna kväll, vilken ­orkester och vilken dirigent. Camilla Dal på jubileumskonsert i Sandvikens kyrka.

Annons

Årets minneskonsert i Sandvikens kyrka är också en jubileumskonsert för Sandvik som fyller 150 år och markerar inledningen av Sandviks jubileumsår. Därför ges den i år den 31 januari och inte som brukligt på konsul Göran Fredrik Göranssons födelsedag den 20:e.

Det är feststämning i den fullsatta kyrkan och alla de tända ljusen blänker i polerat trä och mässing när orkestern troppar in.

Trumpeter och puka signalerar med en kraftfull fanfar innan orkestern spelar upp i Sveriges officiella festmusik nummer 1, Hugo Alfvéns Festspel, ursprungligen skrivet till Dramatens invigning 1908.

Michael Bartosch visar från första tonen att han har orkestern i sin hand. Sällan, kanske aldrig, har jag hört orkestern spela så sammanhållet och väl avvägt, genom pampig tyngd garnerad med triangelns sirliga festgirland, genom romantiska stråksvep.

Ingen minneskonsert utan högtidstal, i år äntras predikstolen av Sandviks styrelseordförande Anders Nyrén.

Han håller ett föredömligt koncentrerat tal om den pigga 150-åringen Sandvik AB, om utvecklingen från pionjärföretaget som revolutionerade ståltillverkningen med bessemermetoden till dagens moderna verkstadsindustri i en globaliserad värld.

Och säga vad man vill, men utan Sandvik inget Sandviken, så enkelt är det.

Konsertens solist är pianisten Staffan Scheja, ett utmärkt val. Han är inte bara en mästare på sitt instrument, han är också konsulns barnbarnsbarnbarn. En överraskning, åtminstone för mig.

Musiken är också väl vald. Beethovens femte och sista pianokonsert, Kejsarkonserten kallad, är full av feststämning, glasklar lätthet, elegans och vackra melodier.

Orkestern spelar med piggt uppåtlyft och Scheja låter pianokadenserna bryta fram som friska källflöden, fulla av energi, skönhet och virtuost sömlösa löpningar. Vilken solist, måste jag utbrista denna kväll, vilken orkester och vilken dirigent.

Första satsens friskhet stillnar i den mycket vackra andra satsen, kanske den vackraste Beethoven någonsin skrev. Det är en gåta att en gravt hörselskadad man kunde skriva musik så känsligt rik på nyanser – och samtidigt så enkel, med melodier som inspirerat ända in i våra dagars popmusik.

En tonsänkning hos trombonen markerar övergången utan paus till finalen. Tempot höjs, men lättheten består i denna kungligt gnistrande tonfest.

Det är helt enkelt utsökt och ingenting kunde vara mer värdigt en 150-åring. Grattis Sandvik, Sandviken och alla som med sitt arbete förmådde förvandla en öde mosse till en stad!

Konsertens solist är pianisten Staffan Scheja, ett utmärkt val. Han är inte bara en mästare på sitt instrument, han är också konsulns barnbarnsbarnbarn.

Camilla Dal

Mer läsning

Annons