Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färnebos plats i tid och rum

/

Annons

Efter en inledande sång om att möta gud och ett par ord om ämnet är det dags för överlåtelse. Österfärnebos mässa börjar nästan som vilken gudstjänst som helst. Men längre in i programmet märks skillnaden. Församlingen ber dagens bön och prästen Johannes Tirén talar lyriskt om sin tro.

Det är först under kyrkpolskan som den speciella stämningen lägger sig över kyrkans gigantiska innandöme, då Kummelåsens spelmän stämmer upp till spel med de andra musikerna. Bertil Fälts lätta och luftiga arrangemang får vingar i den ekande salen och i luften virvlar träblås, trumpulser, stråkdrag, klaviaturackord och röster tillsammans i en lugn symbios.

Dagens andra präst, Eva-Marie Lindblom, talar om mörker och ljus, men hon gör det på ett allmängiltigt sätt som även tilltalar den icke-troende åhöraren. Hon lämnar hela kyrkan i ett känsloladdat tillstånd för att låta Trosbekännelsen gemensamt läsas upp. Nu när våren är på intåg och vintern snart släpper sitt grepp om ljusets källa så känns just ljus och mörker som ett aktuellt tema, aktuellt i vår vardag men också ur ett större perspektiv.

Tid för eftertanke gavs sedan med en förbön som ackompanjeras av slingrande trum- och vindinstrument. Carin och Bertil Andersson iklädda folkdräkter läser upp ortsnamn med stolthet i rösten som lyfter den över musiken. Det märks allt efter som musiken flyter in och ut att det är ett konceptuellt tänk bakom det hela.

Tillredelsepsalmen är väldigt enkelt orkestrerad vilket däremot inte kan sägas om den efterföljande Lovsägelsen som i stället har ett orientaliskt drag över sig och bär på en lugn och subtil puls. Församlingen får sedan ta emot Jesu kropp och blod, efter att ha blivit serverade det lekfulla stycket O Guds Lamm där slagverk och klockspel spelar en stor roll. Efter en meditativ måltid tackas frälsaren.

Det hela rundas av med en hoppfull och varm slutpsalm. Innan klockorna ringer ut läses Välsignelsen upp och det gungande mantrat När Vi Går Ut spelas vackert av Bertil Fält som även har ett folkmusikdoftande solo instoppat i stycket. Det som började som en vanlig gudstjänst slutade som en sällsam andakt med Bertil Fälts toner och Eva-Marie Lindbloms texter som en evigt klingande ljudbild.

Ludvig Blix

Mer läsning

Annons