Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kören som instrument

Klockorna ringer in sista söndagen på kyrkoåret som ska firas med konsert i Heliga Trefaldighets kyrka.

Annons

Per Ahlberg anför Ansgarskören och en handfull musiker från Gävlesymfonikerna; programmet är körmusik för kör med lika röster. Damkören Ansgarskören är en sådan kör. Föreställningen inleds med sånger ur Psaltaren, tonsatta av Galuppi, som föddes 1706 i Italien, och som skrev mycket kyrkomusik.

I Per Ahlbergs arrangemang vilar alla i nivå, ingen har företräde. Kören är ett instrument tillsammans med fioler, cello och kontrabas.

Musikerna är drivna och överlägsna, och kören som inte låter som en stämma som den borde, ger ett opolerat intryck. Men enkelheten i musiken är så framträdanden att skillnaderna mellan sångare och musiker knappast märks. Frågan är snarare hur den här musiken ska kunna engagera oss – om vi kan förstå, uppskatta och bry oss om musik som saknar stämmor, komplikationer, avbrott och disharmonier.

Det här är kyrkomusik och enbart det, men trots vårt ointresse sitter vi kvar och tankarna koncentrerar sig på toner och akustik. För andlighetens skull; detta är närmare heligheten än vi kommer för det mesta. Där har han lyckats, Per Ahlberg.

Men detta är musik för kyrkans ceremonier som en del av gudstjänsten.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons