Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturarvet lever och frodas

/

En änglakör hörs i Västerbotten på 1800-talet. Tyvärr är det ingen som uppfattar orden. Inte ens på bystämman lyckas man tyda det gudomliga meddelandet. Men melodin kan spelas än idag.

Annons

Kulturarvet slår tillbaka” är en berg- och dalbanefärd i Västerbottens kulturarv. Thomas Andersson spelar nedärvd folkmusik och berättar levande om låtarnas kompositörer, spelmännen som fört dem vidare och hur alla dessa människor själva berättat om musiken.

Berättelserna blir skrönor med hisnande hopp från bygdefejder på sextonhundratalet till en julmiddag 1999. Bryggan mellan tiderna är språket: melodierna, dialekten och de ord som hamnar i tryck. Allt kokas ned till en samtidighet där den levandes dröm om att lämna något kvar förverkligas i återberättandet.

Man kan fråga sig om kulturarvet verkligen behöver slåss, och i så fall mot vad. Låtarna och berättelserna ärvs vidare hela tiden och kan nås med några klick. Vid skolavslutningar och högtider är det inte längre bara lärarna som letar fram knätofsar och förkläden.

Kanske är det de obehagligare sammanhangen där kulturarvet lyfts fram som Andersson vill slå tillbaka mot. Han avslutar sin föreställning med en brasklapp om främlingsfientliga strömningar. Han gör det känsligt och personligt, i samband med en hjärtslitande anekdot, men inte så mycket att det verkligen slår.

Framför allt bjuder föreställningen på härliga berättelser. Anderssons musikaliska skicklighet och sprudlande berättarglädje levandegör bybor och bröllopsfester.

Han spårar iväg i långa förklaringar av dialektala förvirringar, och när han berättat färdigt verkar Västerbottens vidsträckta historia få plats på scenen.

Trots att orden är borta sjunger änglakören vidare.

Ebba Pettersson

Mer läsning

Annons