Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljud från underjorden

Annons

Partytält över tre öppna brunnar, lysande vägkoner, datorer och mixerbord, sladdar ringlar i djupet.

Bilder projiceras på Esplanadens trädkronor till sällsam 3 D-pointillism.

Folk passerar, skrattar till: – Ska de pumpa musik här? – Ingen aning.

Underjordens ljud är också övervärldens. Brunnslock smäller igen, bildäck dunkar över skarvar, klackar slår. Muller överlagras med vassare riv, övertoner sjunger. Bor en hydra i underjorden, månghövdad, stadens vrångbild, löfte och hot? Gävle Vatten bjuder på vattendrink, de hotande molnen revas upp. Fler och fler stannar till. Plötsligt faller allt i synk så att trafik och människor tycks röra sig i takt till klanger och massiva sjok av rytm. Ett dolt soundtrack till våra Gävleliv blir hörbart när underjordens ljud blandas med flagglinornas hårda rapp, fontänens frassel, motorbuller, röster, steg. I det fria kan man komma och gå, medan ljudflödet förändras.

Vi blir stående timmen ut, fångas av spröda, svinglande klockklanger och ambienta vågor. Bussar får stenläggningen att gunga till, en plötslig yrsel och nattvinden friskar i. Volymen ökar. En monstruös, vrålande avfallskvarn maler ner all vår skit. Hydran väser heta ångor, klor skratschar mot tunnelväggar. Rytmen exploderar mot smärttröskeln, en tjej som går förbi skriker till. Rådhuset liknar alltmer en kuliss, tomt ruvande i skarp belysning. Förbipassagen förvandlas till ett äventyrsrum där verkligt, overkligt vänds upp och ner.

Nästa dag är allt som borta, det är marknadsdag. Vi köper kyckling, ost och honung i regnet. Föränderligheten i stadens rum får våra blickar, tankar att lyfta och ger dagen fler betydelser och nya sammanhang.

Trådar går till 90-talets Klangspelsfestivaler och en minnesvärd kulturnatt 2005, då Xinombra framförde rått tonsatta dikter av Harry Martinson vid Musikhusets knut. Upplevelserna blir minnen som förvandlar staden för alltid, samtidigt som det ständigt finns en längtan efter mer.

Camilla Dal

Mer läsning

Annons