Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musik att låta sig fyllas av

Det är fint att få avsluta helgen med körmusik från italiensk barock. Den tolv kvinnor starka Ansgarskören sjunger, ackompanjerad av en stråkkvartett ur Gävle Symfoniorkester.

Annons

Kul att höra dessa musiker stiga fram ur orkesterdjupet och bjuda på så livligt och rörligt spel.

Kul också att höra kören igen, och Per Ahlberg som dirigerar så bra, skärpt och med inlevelse. Har aldrig tanken slagit någon programmakare att han borde få dirigera Gävle Symfoniorkester vid tillfälle?

Det blir tre verk av tonsättare som alla hade det gemensamt att de studerade i Neapel, en av 1700-talets verkligt stora musikstäder. Först lovsången Te Deum Laudamus, som är den text som inleder den svenska psalmboken, här tonsatt av Sacchini. Vilken svängig musik det är, somrigt skön. De ljusa rösterna stiger under valvet, de sjunger förstås på latin, men vi har fått textblad för att kunna följa med.

Anette Johansson och Viktoria Strömberg sjunger solopartiet, vackert och utsmyckat. Så kommer kören in med stämmor som flätas i dansant sväng. Tänk så njutbart det måste ha varit att besöka kyrkan på 1700-talet, då sådan vacker och medryckande musik var vardagsmat.

Hasse var en tonsättare bördig från Hamburgtrakten. Han hamnade i Italien under studietiden och blev kvar, verksam i Neapel och Venedig. Han var mycket känd och populär på sin tid, numera är hans musik nästan bortglömd. Här hör vi hans Miserere i den sköna tonarten c-moll.

Texten, Davids 51:a psalm, handlar om ånger, en bön om syndernas förlåtelse. Det är sorgsen musik, påminner lite om Vivaldi. Det är inte svårt att ryckas med av dess uttryck och skönhet, när violinstämman stiger i livliga snirklar.

Ulrika Malmros står för solopartiet, hon har inte så stark röst men sjunger med fin rakhet, inte minst i melismerna.

Ja, det är musik att låta sig fyllas av och kören sjunger mycket bra, fantastiskt med tanke på att sångarna är amatörer. Barockmusik är inte helt lätt att sjunga, kräver såväl rytmkänsla som omfång, liksom en förmåga att hålla igen, inte svälla ut.

Sist hör vi Girolamo Abos Stabat Mater, om Jesu lidande moder invid korset. Stabat Mater är ett välanvänt tema i musik, konst och litteratur. Som musik som hör den årstiden och påsken till. Den dramatiska texten tillskrivs den italienske 1200-talsskalden Jacopone da Todi och har tonsatts många gånger. En känd version är den av Pergolesi, den kan för övrigt höras i Strömsbro kyrka klockan 15 på långfredagen.

Men Abos är inte heller dålig. För de utmärkta soloprestationerna står Anna Sving Sjöblom och Ann-Sofi Wigert. Vi bärs in i sorgesången med fallande intervall, ett grepp som uttrycker klagan och sorg enligt barockens affektlära. Livlighet finns även i detta verk, liksom snygga melodier, sång som är såväl mjuk som stark och bärig och en kör som på slutet, med änglars ljus, för oss till de sälla landen, där ej finnes någon död.

Camilla Dal

Mer läsning

Annons