Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omfamnande och glimmande julmusik

När kyrkan sjunger in julen är det med ett omfamnande ”vi”. Kören sjunger kända och mindre kända julsånger varvat med välbekanta och vackra julpsalmer, där vi alla sjunger med.

Annons

Extra stämningsfullt är det i år när en brasskvartett från Gävle Storband ackompanjerar. Kören inleder med en sång om glädje och frid, George Rathbones ”Rejoice In the Lord Alway”, skönt och pampigt med snygg trumpetstämma som stiger under valven.

Psalm 104 med sin ålderdomliga melodi och vackra text följer. Två melodier från Dalarna så, Per Erik Moreaus ”Koppången” med sin mjuka melodi och ”Melodi från Älvdalen”. Per Ahlman ackompanjerar på flygeln och tack för att det ännu är ett riktigt instrument och inget elektroniskt dito med platt klang. Kören lider lite av att mansrösterna är så få (känn er kallade, sångglada män!), men klangen är samlad och fin. Många av psalmerna lärde jag mig i skolan (ja, så gammal är jag) och det är fint att få sjunga ”Nu tändas tusen juleljus” här i kyrkan, i ett rum fritt från julens kommers.

Kören sjunger några sånger från andra länder, som katalanska ”Hälsa din herre och kung”. Känslan av ljus och frid växer med sången till fint pianoackompanjemang. Konsertens ”vi” omfattar förstås också kören, som är ett vi i musik som inte framhäver några enskilda insatser utan skapar en kollektiv känsla och klang. Det är sant befriande i en tid då individen ständigt uppmanas att framhäva sig själv. ”En vaggvisa” av Malcolm Archer vaggar oss innan vi sjunger Psalm 122, ”Dagen är kommen”. Per Ahlberg uppmanar de som kan fjärde versens diskantstämma att sjunga den, och ja, några kan, så vackert. När det lider mot jul är en sång med Gävleanknytning. Melodin skrevs av Ruben Liljefors, musikläraren som startade Gävle orkesterförening för 100 år sedan. Här hör vi den i arrangemang för enbart kvinnoröster.

Två carols så, medryckande och rytmiska och med sköna melismer. Psalm 115 har en rytmisk egenhet som Per Ahlberg förklarar innan vi sjunger och i andra versen spelar brasset unisont med oss. Inte var dag man får sjunga till brasskvartett. Präst Per Rönnegård ger oss ord om julen, om ljus och glädje och tillvarons innersta mysterium. Jag har lite svårt för det där, känner kontrasten mot verkligheten därute. Men bönen riktar han till de hemlösa, de fattiga och vilsna, och inte minst alla som sörjer efter den senaste skolmassakern i USA. Det kristna kärleksbudskapet är omfamnande och julen är en tid som borde mana till eftertanke snarare än köphets och överkonsumtion. Budskapet står i skarp kontrast till samtidens (läs regeringens) påbud om morötter åt de som redan har och piska över de som inte har. Till skuldkriser, främlingsfientlighet och religiösa motsättningar. Också musiken lyser mot tidens och årstidens mörker när kören avslutar med kända melodier, i arrangemang av Anders Öhrwall: När juldagsmorgon glimmar, I krubban i stallet och allra vackraste, Betlehems stjärna.

Camilla Dal

Mer läsning

Annons