Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publik och kör i samma sång

/

Musiken i Staffans kyrka i Gävle på tacksägelsedagen med delar av Gävle­symfonikerna och den nybildade Staffans Motettkör, är en stor ­musikalisk satsning.

Annons

Kören inträder dramatiskt svartklädd under klockringningen. Kvällens tema i den välbesatta kyrkan är lovsång, och trumpeternas fanfarer passar tacksägelsedagens hyllning till Herren som gett oss livet och jorden som föder oss. ”Sjung Guds lov i era hjärtan” säger Paulus.

Om på dagen ett år fyller Staffans kyrka åttio år.

Kvällens program är sammansatt av kyrkmusik ur tre sekler; tre kompositörer från tyskt språkområde och två från Storbritannien.

Publiken ska delta tillsammans med kören i samsång och växelsång som leds av dirigent Martin Andrén. Hela tillställningen får atmosfär av urtid med sina starka ljud som fyller kyrkorummet – en jubelsång med en urkraft som kommer till oss, stiger upp ur oss och förenas med glada basuner, denna regniga oktoberkväll. Körens bredd och förmågor måste betonas. Bach först, varje kyrkokonsert hör Bach till, ingen låter bli att gilla Bach vars främsta musikaliska gärning var kantaterna. Också denna kväll presenteras vi en kantat där Bachs originalitet, harmonier och sällsynta kraft beröms.

I duetten för sopran och bas förenas andlighet och tydlighet – hela arrangemanget för sångarna vars röster är villiga, tämjda och så tränade i uttryck är lika noggrant genomarbetat som stycket Nun danket alle Gott. The Willow Song av Vaughan-Williams framförs drivet finstämt i den stora tystnaden som blir när läktarorgeln tiger. I Haydns Te Deum blir röstljuden så stora att orgeln överröstas och brassets romantiska tonering blir aldrig för dominerande för rösternas ackompanjemang.

Jag trodde Bachs kantat skulle vara bäst men ingenting kan vara bättre än detta Te Deum.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons