Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När hatet blir en drivkraft

Annons

På kultursidorna i Expressen och Aftonbladet har klasshatet debatterats – och fördömts. Hatet uppåt, nota bene. Underklassens. Efter att poeten Johan Jönsson, på Dramaten, reciterat en hatisk dikt inklusive några rader om hur han gnider den herpessmittade snorren mot handdukar i de privilegierades Bromma. Genast togs han i hampan i spalterna av den goda smakens försvarare, överhetens väktarskribenter. Så uppför man sig inte på Kungliga Tanten. Och så skriver man inte.

Klasshat är fult. Och fel. För något klassamhälle har vi ju inte längre i det nya arbetarpartiets Sverige. Klasserna är avskaffade. Alla arbetar. Ja – nästan.

Och poesin bör inte släppa in herpessmittade snorrar. Det är inte poesi. Pöbelfasoner.

Själv uppvuxen i Staden utan nåd, segregerad på sydafrikanskt manér, arbetarna boende på ett ställe, basarna på ett annat och överklassen i Hedgrindsvillorna ner mot Storsjön, minns jag inget klasshat. Inte från oss arbetarungar i alla fall. Sossehat förekom däremot hos borgerligheten, högerpartister och andra. Öppet uttalat bland lärare på Läroverket, minns speciellt en adjunkt i samhällskunskap.

Att vara sosse, som min mor, var billigt. I Husmodersföreningen fick hon av de fina Hedgrindsfruarna höra att hon borde välja bort ”politiken” och Kvinnoklubben, där hon var vice ordförande.

Vi bruksungar hatade inte, men flinade försmädligt åt Hedgrindsgloparna, om de försökte göra sig märkvärdiga. Ännu mer åt dem som bodde i Skrytgropen.

I Uppsala, under de röda åren, flinade jag inte utan skakade bara på huvudet när medelklassungarna skanderade revolutionära slagord mot kapitalismen. Övergående fenomen, de kommer att återvända till fadershuset, tänkte jag stillsamt. Och så blev det.

Så klasshat har jag sällan eller aldrig känt. Därmed inte sagt att det inte skulle vara motiverat eller dåligt att känna så. Tvärtom. Hat är en drivkraft för samhällsförändring. Liksom avundsjuka. Ljumma människor förändrar inga samhällen.

Gnid på, Jönsson!

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons