Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Narcissism eller Furuviksanda?

I dag öppnar utställningen om Furuviksbarnen på Länsmuseet i Gävle. Nära 75 år av kläder, rekvisita, texter – laddade med känslor från de många som var med.

Annons

Samtidigt kommer Stig Gavléns bok om Furuviksbarnen och den speciella anda som var grunden för scenföreställningarna. Många av de medverkande kom från samhällets hörn och baksidor. Det de i dag minns tydligast är samarbetet, allas lika värde och respekten för det gemensamma.

Gavléns bok är ljust grön och anspråkslös i formen. Den ligger just nu framför mitt tangentbord.

Bredvid pockar Isabella Löwengrips nya på uppmärksamhet. Det är en guldbestänkt handbok för unga tjejer. Isabella ”Blondinbella” Löwengrips blogg följs av 300 000 unika läsare i veckan. De flesta är flickor i ungefär samma ålder som många av Furuviksbarnen var, då, när det begav sig.

De bägge böckerna utgör en hjärtslitande kombination.

Gavlén släpper fram rösterna på deras egna villkor vilket gör att boken till ett stilla sorl av minnen. Och även om tiden, som alltid, har retuscherat det förflutna är det påfallande många som talar om Furuviksbarnen med lust och stolthet. Det tycks ha funnits ett myller av barn och vuxna kring scenen i Furuvik.

Isabella Löwengrips bok handlar också om scenen, fast jagets egen. Undertiteln är ”Så tog jag huvudrollen i mitt eget liv”. Men den teater Löwengrip valt är helt utan med- och motspelare. Kapitlen heter ”Egoboost”, ”Bli din egen bästa vän”, ”Det bästa med singellivet”, osv. Mycket kretsar kring vad Isabella gör när hon mår dåligt, känner sig ensam och föraktar sig själv.

Över varje ord faller i handboken skuggan av Narcissos, den vackra grekiska yngling som, enligt mytologin, avvisade alla medmänniskors kärlek och därför blev dömd till att bara kunna älska sig själv.

Häromdagen publicerade Dagens Nyheter en artikel där frilansjournalisten Ana Udovic undersöker hur den tilltagande narcissismen förändrar skolan just nu. Artikeln heter ”När egot tar examen”. Det är en läsvärd studie i betygshets, vassa armbågar och höga ljudnivåer.

Narcissismen brukar kallas en personlighetsstörning, men det är också ett samhällsfenomen. Psykologiprofessorn Jean M Twenge, som skrivit flera böcker i ämnet, menar att vi borde betrakta det som en epidemi. Hon hävdar att den ekonomiska krisen i USA i grunden handlar om narcissistiska börsmäklare, som, i sin oförmåga att se annat än sig själva, tog alltför höga risker.

När jaget regerar finns inga medspelare, ingen omvärld, ingen lojalitet, ingen ideologi. Därför kan förre socialdemokratiske finansministern Pär Nuder tjäna 14 miljoner i sitt rådgivningsbolag, och ändå ta ut statsrådspension hopskramlad av allmänheten. Därför kan också hans parti- och ministerkollega Thomas Östros ena dagen rasa mot bankerna och nästa dag, leende, låta sig städslas som VD i just Bankföreningen.

Det finns många skäl att ta en sväng förbi museet och fundera över det där som kallas Furuviksandan. Ska man se det som ett kulturarv, ett förgånget, med plats just på ett museum?

Eller ska vi tillåta oss att leka med den svindlande tanken: Vad hade hänt om Isabella Löwengrip fått vara ett bland alla Furuviksbarn?

Mer läsning

Annons