Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omtumlande!

Annons

Den senaste tiden har varit minst sagt omtumlande. Vem kunde ana att vi skulle drabbas av finanskris och lågkonjunktur, när auktoriteter av skilda slag inte trodde att det skulle bli så farligt. Så mycket för auktoriteter. Men det är klart, i alla lägen måste dessa personer vara politiskt korrekta och inte måla f-n på väggen.

En som inte uppträdde politiskt korrekt var P-O Eriksson, före detta VD vid Sandvik, som tog bladet från munnen och kallade klimathotet för en bluff. P-O är känd för att vara en försiktig general, därför var det nog många inom det politiska etablissemanget som fick skrämselhicka. De har ju satsat allt på att vara så miljövänliga som det bara går.

Tänker man efter lite, visst finns det fog för att kalla klimathysterin för en bluff. Den globala uppvärmningen har nog aldrig blivit så avkyld som i vinter. Titta bara på Medelhavsländerna, som pinats av den värsta kylan i mannaminne. Bara det ett skäl nog att börja fundera över vad som är skadligt för miljön eller inte.

Att bekämpa koldioxiden (som anses vara miljöns fiende nummer ett), kan visa sig vara ett ödestiget misstag. Redan på 70-talet fanns det forskare som oroades över solens aktivitet, att den utstrålade mera värme. Att de tystades ner berodde antagligen inte bara på att den lösningen var alldeles för enkel. Det finns skäl att misstänka att det hade med skatter att göra, för det fordras enorma summor varje år för att hålla den byråkratiska apparaten intakt. Alla begriper säkert att det inte går att beskatta en skadegörande sol.

Det oförklarliga är att ingen forskare insett att det går att dra nytta av koldioxiden. Att exempelvis plantera en massa lövskog med arter som älskar koldioxid. Utan åtgärder från politiska makthavare har i stället skogar skövlats i allt snabbare takt, inte minst då regnskogarna. Träden är en viktig del i miljöns sköra balansgång, därför har resultatet blivit bland annat övergödning av sjöar och vattendrag. Jakten på exempelvis alternativa bränslen till våra motorfordon kan visa sig både skada och utarma vår miljö.

Naturligtvis frågar man sig vilket som är värst, en förmodad miljökatastrof om sisådär 40 år eller en seglivad lågkonjunktur. Vi vet att miljötänkandet knäckt bilindustrin och eftersom allting hänger ihop på något underligt vis drabbas hela industrivärlden. Att den globala ekonomin fått sig en rejäl törn, har precis som allting annat med orsak och verkan att göra. Det är därför människan aldrig ska försöka ändra på tingens ordning utan att vara medveten om konsekvenserna.

Som den friluftsmänniska P-O Eriksson är tror jag att han med sitt uttalande uttryckte sin oro över vad som kan hända med både vår ekonomi och miljö i framtiden. Vad vi nu är utsatta för är ingenting annat än ett experiment som kan visa sig ha en rakt motsatt effekt än den tänkta. Men inte minst kostar detta enormt med pengar och inte kommer vår miljö att må bättre om alla blir fattigare på bekostnad av forskningsteorier och politiska beslut som kan visa sig vara felaktiga.

Sven-Erik Hemlin, gatuintellektuell

Mer läsning

Annons