Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oskyldig och för evigt dömd

/
  • I början på 90-talet skakade en påstådd pedofilhärva i norska Bjugn hela landet. Händelsen inspirerade Helene Uri till romanen ”Den rättfärdige”

Att förklaras oskyldigt dömd innebär inte självklar upprättelse. I boken ”Den rättfärdige” skildrar norska Helene Uri en familjs obönhörliga sammanbrott efter att pappan i familjen anklagats för ­sexuella övergrepp.

Annons

Karsten Wiig älskar sina döttrar. Kanske på ett sätt som en pappa inte bör. När misstanken har slagit rot kan Marianne Henriksen Wiig inte släppa den och familjen Henriksen Wiig, det vill säga Karsten och Marianne, Elise och Henriette, krossas för att aldrig mer återhämta sig.

– Jag tänkte, vad är det värsta man kan bli oskyldigt anklagad för? Då kastade jag en blick på min man och sen en blick på mina två döttrar. Och då insåg jag att det måste vara för en man att bli beskylld för att ha utnyttjat sina barn sexuellt. Och sedan kom historien, säger norska Helene Uri som har skrivit boken ”Den rättfärdige” som nu kommer i svensk översättning.

I början av 90-talet skakades det lilla norska samhället Bjugn av en katastrof som fortfarande sätter sin prägel på orten. Vad som verkade vara en intrikat och omfattande pedofilhärva, med en dagisfröken i centrum, visade sig vara en rättsskandal av stora mått.

De män och kvinnor som pekats ut och gripits frikändes senare, bland annat för att de medicinska bevis som anförts inte längre ansågs tyda på sexuella övergrepp. I samband med händelserna i Bjugn fick psykologisk och medicinsk expertis utså hård kritik.

Helene Uris boktitel ”Den rättfärdige” anspelar på en advokat som gjort det till sin livsuppgift att få sexbrottslingar dömda till hårda straff.

– När vi börjar se en sak på ett visst sätt är det lätt att vi fortsätter på det spåret. För en läkare eller en jurist tror jag att det till stor del är professionell prestige som gör att man vägrar att omvärdera sin övertygelse. I Norge fortsatte man i många år att döma män utifrån fysiska bevis funna i flickors underliv, som visade sig vara naturliga variationer.

Helene Uri är noga med att påpeka att hennes roman är en påhittad historia och inte en skildring av händelserna i Bjugn. I sitt arbete med boken har hon gått igenom vittnesförhör från händelsen, men för henne handlar ”Den rättfärdige” inte så mycket om sexuella övergrepp som om att bli oskyldigt dömd.

Helene Uri har funderat över vad en fruktansvärd anklagelse gör med en människa, även om den bevisas vara osann.

För hennes huvudperson Karsten Wiig förvandlas livet till en kamp för att vinna tillbaka sina döttrars förtroende. Deras bild av sin far är för alltid påverkad av de minnen av övergrepp som de med professionell hjälp har formulerat.

– I historier som denna är alla offer. Alla går förlorande ut ur detta. Oavsett om fadern är skyldig eller inte så är familjen ödelagd.

Jag tänkte, vad är det värsta man kan bli oskyldigt anklagad för? Då kastade jag en blick på min man och sen en blick på mina två döttrar.

Erika Walukiewicz/TT Spektra

erika.walukiewicz@ttspektra.se

Mer läsning

Annons