Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prisad för förunderlig roman

/
  • ”Alla länder jag känner till har en myt om det oerhört hårt arbetande, fruktansvärt självständiga, väldigt ansvarsfulla folk som bor där. Då tänker jag bara, visst, det måste verkligen bekymra er att ni behöver invandrare”, säger författaren Junot Diaz.

Annons

Båda hans böcker handlar om dominikanska invandrare i USA. Men Junot Diaz, som fick Pulitzerpriset för romanen ”Oscar Waos korta förunderliga liv”, är noga med att framhålla att skillnaderna är större än likheterna mellan hans alster.

– Min mamma var väldigt glad att ”Oscar Waos korta förunderliga liv” inte handlade om oss. Hon sade ”Det här är inga människor jag känner”, med ett stort leende. Hon ville inte veta av en bok till som handlade om vår familj, säger Junot Diaz.

1996 slog han igenom med debutboken ”Sjunk”, en novellsamling som pendlade mellan Dominikanska republiken och USA. Från tuppfäktning och merengue i barndomens land till tonårens skolkande, vilsna sex och drogintag i det nya landet – allt beskrivet på ett språk som egensinnigt kombinerade engelskan med spanska uttryck.

Självbiografiska inslag

Junot Diaz har aldrig stuckit under stol med att ”Sjunk” hade självbiografiska intag – något hans dominikanska mamma inte uppskattade helt och fullt. Men när han skrev ”Oscar Waos korta förunderliga liv”, som fick Pulitzerpriset förra året, bestämde han sig för att frigöra sig helt från sitt eget liv. Boken om den nördige och smällfete Oscar Wao som älskar fantasy och science fiction och dennes brokiga dominikansk-amerikanska familj har få beröringspunkter med hans egen verklighet.

– Men det spelar ingen roll, jag får ändå jämt frågan om boken är självbiografisk. Folk bryr sig inte om att jag förnekar det, de tror att jag ljuger eller åtminstone försöker dölja en del av sanningen, säger han lite trött.

Varför är vi så besatta av att det vi läser ska vara ”sant”? Junot Diaz tror att det beror på de starka känslor som riktigt bra böcker sätter i gång hos oss.

– Litteratur skapar absolut äkta känslor. Litteraturens styrka är att även en lögn producerar autentiska känslor. Men för att förklara den starka reaktion du får när du läser en bok är det lättare att säga att det måste ha hänt på riktigt.

Det är två år sedan ”Oscar Waos korta förunderliga liv” kom ut. Under den här perioden har Junot Diaz nästan oavbrutet befunnit sig på resa, i USA och i Europa, för att lansera boken. Det har inneburit en paus i skrivandet på den science fiction-roman som han just nu håller på med - ett stort avbräck för en författare som redan från början arbetar långsamt och metodiskt. Mellan debuten och bok nummer två tog det elva år.

- Det känns som att veta att toaletten står och svämmar över när man är på bio. Det finns inte en chans att man kan njuta av filmen då. Jag har verkligen något ogjort att ta itu med, konstaterar han.

- Men jag är nog den långsammaste författare jag vet. I mitt privatliv är jag rätt avslappnad, men när jag skriver är jag en galen perfektionist. Det är svårt att skriva fort när man skriver om varje mening typ 50 gånger.

Trots lekfullheten och den intensiva pulsen i ”Oscar Waos korta förunderliga liv” är det inte svårt att spåra perfektionismen i det komplexa romanbygget. Detta är en bok som innehåller precis allt. Den berättar historien om dominikanska invandrares liv i USA, men också i pedagogiska fotnoter historien om den blodiga period i Dominikanska republikens historia då diktatorn Rafael Leónidas Trujillo Molina styrde landet. I tvära kast skickas läsaren från Oscars Tolkieninspirerade fantasyvärldar till den grymma verklighet som mamma Beli lever i på 1950-talet.

- Jag har byggt upp boken på samma sätt som science fiction- och fantasyböcker ofta är skapade. Där är det viktigt att bygga världar med en egen historik och egna lagar. Att skriva om Dominikanska Republiken var ungefär som att skapa Midgård eller dataspelet ”Doom”, berättar Junot Diaz.

Samtidigt är det en berättelse vars kärna handlar om längtan efter att uppnå verklig närhet. Den tjocke Oscar drömmer fåfängt om att få ligga med en kvinna, hans motpol Yunior, som också är bokens berättare, får alla kvinnor på fall, men låter ingen av dem komma honom riktigt nära.

- Intimitet och närhet är att ge sig själv till någon fullständigt, även om den personen har makten att förgöra dig. Tragedin i det här fallet är att den person som berättar historien om jakten på närhet själv är helt inkapabel att uppnå det.

Om det var något som Junot Diaz blev besviken över när ”Oscar Waos korta förunderliga liv” kom ut i USA var det att kritikerna så unisont lyfte fram de exotiska dragen i boken.

– De hade så fullt upp med att säga ”åh, Dominikanska republiken, vad häftigt!” att de avfärdade den intellektuella kraften i boken, säger han och konstaterar senare att han aldrig någonsin känt pressen att vara någon slags representant för dominikanska invandrare i USA.

- Det är bara invandrarförfattare som får den sortens frågor, det är de som får frågor om identitet, lojalitet och öde. För mig är det en fråga med en inbyggd påtryckning, ett sätt att utöva makt. (TT Spektra)

Mer läsning

Annons