Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasande ­skildring av ­livet på gatan

/
  • ”Torskarna måste göras ansvariga. De går till kvinnor som är slavar och betalar för det” säger Jeanne Cordelier som förordar den svenska lagstiftningen.

Jeanne Cordelier överlevde långt mer än vad som borde vara möjligt. Raseriet och litteraturen hjälpte henne ut ur prostitutionens helvete och till ett nytt liv.

Nu kommer hennes epokgörande skildring av livet på gatan i nyöversättning.

Annons

– En torsk, en typisk torsk, det var det första jag tänkte, men det är min personliga åsikt, säger Jeanne Cordelier apropå sexskandalerna kring DSK, den franske socialistledaren och förre chefen för Internationella valutafonden, Dominique Strauss-Kahn.

Torskar finns överallt, i alla samhällsklasser, i alla yrkesgrupper, konstaterar hon en stund senare. Jeanne Cordelier vet. ”Utbrytningen”, hennes självbiografiska skildring av sina fyra och ett halvt år som prostituerad på Paris bordeller och gator i slutet av 1960-talet, liknar inget annat i sin genre.

– Jag visste att jag hade en helt unik erfarenhet, jag visste att jag ville föra ut den till alla, det var nödvändigt att slåss, det var nödvändigt att skriva ner den här smärtan.

– Jag gjorde det för att inte dö, det var helt avgörande, det handlade om att överleva. Däremot kunde jag inte föreställa mig att jag skulle bli författare.

Men det blev hon. Jeanne Cordelier har skrivit romaner, noveller och dramatik. På hotellet i Gamla stan synar hon orkidéerna i fönstret. Hon tittar stilla, petar försiktigt på den till synes äkta blomsterprakten. Med säker hand skiljer hon de de riktiga blomsterstjälkarna från de konstgjorda i tyg.

1968 demonstrerade borgerskapets studenter, hennes jämnåriga i Paris. Själv vandrade hon runt i en parallell verklighet, i en stum och sargad kropp, ett mekaniskt verktyg bortkopplat från varje känsla i den mån det var möjligt.

Hennes bok är skriven med auktoriteten hos den som sett och upplevt det mesta, hon är en av de få som inte gick under av sadisternas stryptag, de illegala aborterna, misshandeln, hallickars dödshot, eller den outsinliga raden av svettiga torskar.

Till guldjobben räknar hon ”tonton Jacques”. Han tar med henne och hennes kollega till sin konstbelamrade Parisvåning med egen jugendbar och helsvart sovrum. De får klä ut sig till barn medan guvernanten, monsieur Jacques själv, piskar deras nakna rumpor. Han presenterade sig som psykiater och ber dem komma tillbaka på onsdagar mellan åtta och tolv.

Inför återutgivningen av boken på franska åt Jeanne Cordelier lunch med sin redaktör.

– Hon frågade om jag aldrig förstod att jag var hemma hos Jacques Lacan, Frankrikes mest kända psykoanalytiker? Alla visste det, utom jag, säger Jeanne Cordelier.

Värre än prostitutionen är incesten, skriver Cordelier som till slut också förklarar varför hon hamnade på gatan.

Den förste att förgripa sig på henne var hennes morfar.

– Utan incest, ingen prostitution. Hur fruktansvärt det är förstod jag till fullo när jag själv blev mor, när jag såg sårbarheten hos mitt barn. Det är föräldrarna som sätter barnet till världen och som kan förstöra det helt och hållet.

”Utbrytningen” gavs ut första gången 1976, översattes till 19 språk men förmådde trots den stora försäljningsframgången inte ändra den franska synen på prostitution.

Nyöversättningen till svenska föregår vårens utgivning av hennes senaste bok, ”Reconstruction”, ”Återuppbyggnaden”, som bland annat handlar om livet med hennes svenske make, biståndsekonomen Jan Valdelin.

– Man kan säga att även kärleken kom ur skrivandet. Att jag redan hade börjat skriva var en förutsättning. Om jag inte hade börjat återuppbyggnaden hade jag aldrig kunnat träffa Jan.

Erika Josefsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons