Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så byggs allt här i blodet...

/

Annons

Svenska turister reser visumfritt till Israel – och till Västbanken där de flesta av de i bibliska historien omskrivna platserna som grundar vår kristna kultur ligger; Hebron, Jerusalem, Betlehem; vi påminns om dem när vi ser julkrubban och under psalmsång i det moderna väts symboliska berättelser av blod som färgats sionistiskt som inte har med Gud att göra utan med avarternas nationalism.

Turisterna vill inte bara se Döda havet och Födelsekyrkan, de vill vara alternativa och reser med palestinska Alternativ Tourist Group.

Dagen är regnig, efter en timme med buss från Betlehem förbi vidsträckta bosättningar och detta landskaps steniga enhetlighet där grönt är sällsynt men inte grått, smutsvitt och ockra som lockar med sin karghet, sin underliga filosofiska visning om begynnelse och död som om vi redan sett detta i vår önskning om helighet och andlighet som inte kan vara frodig och köttig men bara snäv, ofruktbar, hungrande som Jesus talade om att hungra efter Ordet som var allting i början. Ordet som blev påtagligt; kött och blod.

Så byggs allt här i blodet, blodet som inneslutit staten och lagen skrivs i blodet och blodets betydelse som livet måste släppas, eller har blivit betydelselöst – här är massakrernas jord. Deir Yassin 1948. Ibrahimmoskén 1994. Jenin 2002. Här är fördrivningens jord. 500 palestinska samhällen förstörda 1948. Här är flyktingarnas jord. 850 000 1948. 300 000 1967.

Naturen erbjuder inget att fästa sig vid – marken ligger nyskapad eller förbrukad; allt inspirerar till pånyttfödelse.

Klämt mellan Medelhavet och Syriens öknar ger Israels/Palestinas natur dramatik med höga berg och dalformationer vars lägsta punkt är jordens lägsta och ett klimat med bistra vintrar i det bergiga Jerusalem och tropiskt i Jordandalen i öster.

I Hebron, den främsta bland städer, Abrahams stad, stiger turisterna av. I Haram el-Khalil ligger de begravda; Abraham, Sara, Isak, Rebecka, Jakob och Lea. Den mäktiga byggnaden kring gravarna som har sina äldsta delar från Herodes tid dominerar Hebron vars moderna särskildhet utgörs av bosättarna som trängt sig in i det centrala i staden, 500 bosättare bland 40 000 palestinier i Gamla Hebron och Hebron blir instabilt. 4 000 soldater, bosättningar förutsätter militär närvaro. De flesta bosättare i Hebron är extremister nyinflyttade från Förenta Staterna och här hände det också, massakern i Haram el-Khalil (1994). Under Ramadan sköt doktor Baruch Goldstein med automatkarbin ihjäl 29 män och skadade 200 inne i moskén. Guiden pekar ut ammunition som fastnat i pelare och väggar och var han stod, Goldstein som blev israelisk martyr. När de döda bars ut sköt militären ner ytterligare.

Ibrahimmoskén delades, araberna kommer inte längre nära Abrahams grav. Mest judiskt av allt är Hebron; bosättningarnas naturaliserande judaisering av Västbanken, besattheten av att allt detta är judarnas som Bibeln beskriver och som är nationalistisk politiserad låtsasreligion kolonialt genomförd med förtryck och vapen och med utländskt stöd.

Bosättningar är brott mot folkrätten, Fjärde Genèvekonventionen och i bosättningsbyggandet kan vi mäta ”fredsprocessen”.

Israel bryr sig inte om ”freden”. Israel bryr sig om införlivandet av Judéen och Samarien (Västbanken) med Israel. Till det fungerar bosättningar på palestinsk mark utmärkt, stereotypiserade civilmilitära bosättningar, alltid glänsande vita, milt aggressiva, alltid byggda på kullar för sin funktion som landskapets väktare. Hälften av dem står tomma.

Folk har bott här i 100 000 år och ur törsten och stenarna hittade de tillvarons sanningar förheligade av patriarkerna; de var semiter och innan dess semiternas föregångare. Ond nationalism av imperialismen född gjorde bröderna till fiender; de ser inte att de alla inom sig bär Bibelns berättare, kung Salomo och kung David, korsriddarna som de enhälligt bekämpade och som särskilt i Hebron stannade, konverterade och lämnade sina gener; i Hebron är många blåögda.

Bosättningar i stadskärnan blir igenmurade gränder, gator avstängda med checkpoints, intermezzon. Turisterna ska lämna en väska med skrivmaterial till en småskola men släpps inte fram, i dag är bosättarna för farliga. Skolvägen säkras av vakter från Kyrkornas Världsråd; annars jagar bosättarna de palestinska barnen. Israelerna kommer undan med sina brott och inga röster höjs om sanktioner eller bojkotter, Obama har lovat oförändrat bistånd till Mellanösterns starkaste krigsmakt och Västvärlden slätar med hjälp av kyrkan över de värsta avarterna av terrorn som därmed har möjlighet att oändligt fortsätta, också med språkets hjälp.

Bara palestinier är terrorister, bara palestiniers handlingar är terror, bara israelers död gör ordet till kött och blir handelshinder. Och svenska ledare fortsätter att hedra judiska staten Israel genom att vid stadsbesök bära kippa.

Mer läsning

Annons